# ID: svediakorp-gov481254
# author: Garosci (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-09-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,041
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, herr kommissionär!
Den här kvällen är helt och hållet min, eller den kommer kanske snarare att helt och hållet ägnas åt handeln och jag tror att det är en fråga som verkligen är förtjänt av detta särskilda sammanträde, som skall ägnas åt distributionssystemet och kommissionens grönbok.
Grönboken om handel avslutades i slutet av 1996 efter närmare två års förberedelser.
Det är ett viktigt dokument av främst två anledningar: det är den första samlade text från någon av de europeiska institutionerna som behandlar ett område som alltid har underskattas och som har varit lite känt till alla delar, en sektor som har bidragit mycket och som fortfarande kan bidra mycket till ekonomin och samhället, en sektor som hade förtjänat att behandlas och analyseras för länge sedan i sin helhet och med avseende på sina potentiella möjligheter.
Denna försummelse har lett till att vi har missat enorma möjligheter vad gäller företagande och sysselsättning.
Det räcker med ett fåtal siffror för att påminna om handelssektorns värde.
Det är den näst största arbetsgivaren inom Europeiska unionen: med 4, 5 miljoner handelsföretag, en tredjedel av samtliga europeiska företag, av vilka 95 procent har minst tio anställda, 22 miljoner direkta arbetstillfällen, 16 procent av den europeiska arbetsstyrkan, 55 procent av de anställda inom detaljhandeln utgörs av kvinnor, 3, 4 miljoner detaljhandelsföretag som sysselsätter 15 miljoner personer, 1, 1 miljoner grossistföretag med 7 miljoner anställda och med 13 procent av den europeiska ekonomins förädlingsvärde.
Grönboken är följaktligen resultatet av en politisk och operativ uppmärksamhet riktad mot handeln.
En uppmärksamhet som från och med 1994 har berört även gemenskapens institutioner som fram till den tidpunkten varit mer uppmärksamma på andra ekonomiska sektorer och andra företagsfrågor och verkligen inte främjat handeln och de små och medelstora företagen.
Det är just i form av små och medelstora företag som handeln är som mest spridd och det är tack vare uppmärksamheten och det ökande engagemanget från GD XXIII som man äntligen har kommit fram till ett dokument som analyserar och utvärderar möjligheterna och tillståndet inom den näst största ekonomiska sektorn i Europeiska unionen.
GD XXIII bör, just på grund av sina behörighetsområden - handel, turism, små och medelstora företag - förstärkas, på samma sätt som de sektorer som GD XXIII ägnar sig åt får ökad betydelse, för att man skall kunna hålla en kontinuerlig kontakt med de omistliga konsultativa organ som representerar handeln - Ekonomiska och sociala kommittén, Kommittén för handel och distribution - och även dessa bör förstärkas vad gäller antalet medlemmar, just för att göra det möjligt för varje medlemsstat och varje företagstyp att vara företrädd i Europa inom denna sektor som är av så stor betydelse för den framtida samhällsekonomin.
Det står ställt utom allt tvivel att handeln har ett värde i samhället som få andra sektorer har.
Det är runt kaféet, affären, den lilla butiken som människor alltid har samlats, och fortfarande i stadskärnorna och i kommersiella centra sjuder det av ett rikt och varierat liv.
Och här har vi en anledning, som också grönboken pekar på, att följa och rikta uppmärksamhet och resurser mot alla de olika typerna av kommersiell distribution.
Det är til syvende og sisdt konsumenten som väljer inköpsställe bland de olika möjligheter som marknaden erbjuder: litet, medelstort eller stort, specialiserat eller generellt, traditionellt eller snabbköp, i kvarteret eller utanför staden.
Valet beror på de olika sociala tillhörigheterna: unga, gamla, familjer, ensamstående, etc.
Handeln har en skyldighet att erbjuda alla dessa grupper ett alternativ, att till och med försöka föregripa och tolka förändringarna hos slutkonsumenten som har rätt att hitta alla dessa olika typer av distributionskanaler.
Låt mig göra en snabb lista över de sektorer som berörs av handeln och frågor där handeln måste förklara var den står.
Jag tänker på sammanslutningar av operatörer inom handelssektorn, framför allt de små och medelstora, ett bättre förhållande mellan grossistled och detaljister, märkesindustrins funktion, den industriella och agrara industrins roll i allmänhet, synergin med turism och tjänster, den tekniska utvecklingen, spridningen av elektronisk handel, den internationella utmaningen och handelsföretagens betydelse, återskapandet av de historiska stadskärnorna genom ett bättre anpassat urbant utvecklingsprogram, skyddet av miljön - även via miljövänligare förpackningar och effektivare logistiksystem - direktförsäljning, rättvis och solidarisk handel, ökningen av nya och moderna typer av handel, franchising, postorderförsäljning.
I och med grönboken har man riktat en uppmaning till alla institutioner, offentliga och privata, och till aktörerna på marknaden, små och stora, att inleda en diskussion med syftet att inom två år kunna skapa en definitiv vitbok.
De olika medlemsstaternas regeringar, som är så olika och som skyddas av subsidiaritetsprincipen, borde vara de första att anamma synpunkterna i grönboken för att i görligaste mån skapa ett övergripande program för hur handeln skall bedrivas i det egna landet.
Om de ekonomiska och sociala förändringar som har inletts inte skulle räcka till borde de i morgon, senast i övermorgon, börja tänka i termer av en enhetlig europeiska valuta, ett instrument som enbart kommer att bli framgångsrikt om det fullständigt och så snabbt som möjligt accepteras och får stöd av den kommersiella sfären.
Den europeiska medborgaren kommer i sin roll av konsument inte att träffa på euron i bankerna, utan framför allt i affärer, stormarknader, resebyråer, restauranger och där han eller hon hittar en företagare, en funktionär, en kassör som är redo att förklara hur den gemensamma valutan fungerar.
Och ju kortare tiden blir som det tar att begripa den gemensamma valutan, desto lägre kommer kostnaderna att bli för att införa den, kostnader som absolut inte får läggas på den enskilde konsumentens axlar.
Det är just mot konsumenten som varje dag miljoner företagare och deras medarbetare riktar alla sina ansträngningar i arbetet med produkter och tjänster som kommer allt närmare en marknad i förändring.
