# ID: svediakorp-gov481197
# author: Ordföranden (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-09-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 243
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Eftersom de behandlar samma ämne kommer frågorna 3 och 4 att tas upp tillsammans.
Rådet kommer att förklara för oss hur man kan anse att två så olika frågor behandlar samma ämne.
Fråga nr 3 från Jonas Sjöstedt (H-0599 / 97)
Angående: Asylrätt för EU-medborgare
I Amsterdamfördraget finns det ett protokoll med en speciell artikel (" Enda artikel ", svenska översättningen) som avser att reglera och begränsa möjligheterna för EU-medborgare att få en ansökan om asyl prövad i ett annat EU-land.
Den konkreta innebörden av artikeln är omtvistad.
Är det en riktig tolkning av protokollets speciella artikel d att ett medlemsland, trots denna artikel, fritt kan pröva alla asylansökningar i enlighet med nationell praxis?
Är det en korrekt tolkning av artikeln att den inte på något sätt begränsar medlemsstaternas rätt att individuellt pröva och bevilja asylansökningar från EU-medborgare?
Fråga nr 4 från Ulla Sandbæk (H-0505 / 97)
Angående: " Maastricht-II-fördraget " och miljögarantin
En användning av miljögarantin (artikel 100a.4) kräver ett godkännande av kommissionen.
I och med det nya " Maastricht-II-fördraget " är det kommissionens skyldighet att ta ställning inom sex månader.
Kan rådet redogöra för om medlemsstaterna kommer att kunna använda miljögarantin och därmed införa bättre miljöbestämmelser, under den sex månaders period som kommissionen har på sig för att ta ställning till om medlemsstaten kan använda sig av miljögarantin?
