# ID: svediakorp-gov481172
# author: Brittan, Sir Leon (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-09-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,064
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, mina damer och herrar!
Får jag först av allt tacka herr Moorhouse och gratulera honom till hans beundransvärda betänkande, som vi är överens med honom om så gott som fullständigt, och tacka honom och andra såsom Ford och Pompidou för deras vänliga ord om utvecklingen av kommissionens politik och min roll i den.
Det är ingen överdrift att säga att av all utveckling inom det utrikespolitiska området, under de år jag varit involverad, så har utvecklingen av politik, framsteg och attityder med avseende på förbindelserna mellan Europa och Japan varit den mest betydande om än inte den mest dramatiska.
Den har inte varit dramatisk eftersom den inte har åstadkommits med ett enda språng eller ett enda avtal, men den har varit den mest betydande eftersom vi gått från en tid då förbindelserna, som redan sagts - framför allt handelsförbindelserna - varit omtvistade till en tid då handelsförbindelserna förbättrats avsevärt och när förbindelserna breddats i betydande grad till att omfatta politiska verksamhetsfält utöver ekonomisk verksamhet.
I samband med det politiska verksamhetsfältet har hänvisning gjorts till exempelvis frågan om KEDO, av Ford.
Det är av grundläggande betydelse eftersom det åskådliggör det faktum att Europeiska unionen är beredd att medverka i ett arrangemang som kostar oss en del, tillsammans med Förenta staterna, Japan och Korea, som är av djupgående betydelse för säkerheten i regionen.
Den är en symbol för vårt mycket större intresse för helheten.
Frågan togs också upp om hur det kommer sig att vi kommit att göra de framsteg vi har, och vilka ytterligare framsteg som kan göras.
Detta har åstadkommits genom att vi valt ett tillvägagångssätt som skiljer sig mycket från Förenta staternas, och som för min del absolut lämpar sig bättre för oss och är minst lika framgångsrikt.
Det har inte varit någon mjukt tillvägagångssätt.
Det har inte varit en inriktning som bara hävdar att vi accepterar allt vad japanerna gör.
Vi har varit rättvisa.
I våra förbindelser med Japan har vi insisterat på att det inte får förekomma någon diskriminering av oss jämfört med Förenta staterna.
Här tillåter jag mig att ha en annan uppfattning än den Souchet framförde.
Han nämnde halvledare.
Det är intressant att vi kunde hålla ut, och faktiskt senarelägga hela IT-överenskommelsen, vilket i grund och botten låg i vårt intresse, om inte och tills dess att vi nått en punkt där de exklusiva kännemärkena i avtalet mellan Japan och Förenta staterna med avseende på halvledare tagits bort och vi togs in i halvledarrådet såsom en fullvärig part.
Det är ett exempel på det sätt på vilket vi, genom tillämpning av såväl bilaterala åtgärder som bilaterala påtryckningar, kan försvara oss mot det som var misshagligt, vare sig det kom från Förenta staterna eller från Japan, eller från båda.
Men vi har också varit fria och redo att välja den linje som varit lämpligast.
När Japan exempelvis hotades av Förenta staterna med åtgärder inom bilsektorn, så ådrog vi oss en betydande fientlighet i Förenta staterna genom att säga att det som Förenta staterna hotade med stod i strid med WTO: s internationella försekrifter.
Det fick till följd att Förenta staterna inte fullföljde dessa hot.
Vårt intresse var inte av teoretisk art, eftersom varje sak som japanerna hade tvingats till hade kommit att ske på bekostnad av den europeiska industrin.
Vi kunde således försvara oss själva på ett effektivt sätt.
Vad gällde Japan så tvekade vi inte att skrida till handling i WTO när det handlade om diskriminering rörande beskattningen av spritdrycker, och vi blev framgångsrika.
Jag gjorde det hela tiden klart för våra japanska vänner att detta inte gjordes i något fientligt syfte, utan snarare genom att använda det internationella systemet för att uppnå de målsättningar det fanns där för, nämligen den fredliga lösningen av tvister.
Jag hoppas att folk, när de talar om bananer, kommer att komma ihåg också det fallet.
Inte desto mindre så är det förvisso ett faktum att vi, som en följd av dessa åtgärder, som har varit av icke-konfronterande art, men inte mesiga eller svaga, kunnat utveckla en handelsposition med Japan och få tillträde till den japanska marknaden.
Framför allt så har vi kunnat visa att våra egna erfarenheter av avreglering är meningsfulla för Japan.
Den talare som sade att japanerna, av sina egna interna skäl, nu är mycket oroade över avreglering för att modernisera ekonomin har fullständigt rätt.
Vi har kunnat visa att vi har något att lära ut om det, genom egna svårvunna erfarenheter.
Vad framtiden beträffar så behövs fortfarande ytterligare framsteg.
Moorhouse talade om uppsvinget i underskottet än en gång, och Sainjon har talat om valutaväxlingarnas inflytande på handelsstatistiken.
Detta är alltid fallet och kommer alltid att så vara.
Därför måste vi driva på och insistera på ytterligare avregleringar, och lämna råd med avseende på hur det kan åstadkommas.
Vi måste också fortsätta med handelstvisterna, där vi fått klagomål med avseende på vad som hänt, exempelvis inom hamnområdet, och inom vissa jordbruksområden dessutom.
Men vi gör det i en anda av samarbete.
Det som sagts av många talare under denna debatt om vetenskap och teknologi, och om de ytterligare framsteg som kan göras, äger betydande giltighet.
Så jag tror att en politik som går ut på vänskap och samarbete, samtidigt som den förfäktar europeiska intressen med användning av de bilaterala och multilaterala möjligheter som står till vårt förfogande, i kombination med stöd för att Japan ska spela en större roll i världen, som Moorhouse föreslagit, och med oss såsom bidragande till den processen genom att vara redo att medverka själva, som när det gäller KEDO, och att ställa upp med pengar och inte bara prata.
Denna kombination av inriktningar har under det senaste årtiondet visat sig vara den rätta, vilket framgår av det faktum att kommissionen och alla delar av kammaren har samlats till en ovanlig uppvisning av en mycket betydande enhällighet i stödet för en politik som ligger i Europas intresse.
