# ID: svediakorp-gov481161
# author: Moorhouse (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-09-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 748
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Detta är den tredje gången jag som föredragande har äran att lägga fram ett betänkande från utskottet för externa ekonomiska förbindelser om förbindelserna mellan EU och Japan.
Som tidigare ordförande för vår delegation till Japan känner ni, herr ordförande, mycket väl till det.
Det här speciella betänkande har en bredare spännvidd, och handlar inte bara om handel och ekonomiska förbindelser utan också om allt viktigare politiska aspekter, som jag nog tycker vi har haft en tendens att försumma som Europeisk union.
För så där en tio år sedan, när jag lade fram ett resolutionsförslag i utskottet för externa ekonomiska förbindelser, så var de politiska grupperna mycket oense om vilken syn vi skulle ha på Japan.
Det betänkandet antogs i sanning med en ganska knapp majoritet.
Lyckligtvis är vi emellertid nu mycket mer ense, vilket utan tvekan säger en del om ändrade attityder, men som lika gärna kan ha att göra med den förändrade beskaffenheten hos förbindelserna mellan Japan och EU.
Vad de politiska aspekterna beträffar så har vi 1991 års japanska regering att tacka för mycket Tillsammans med ministerrådet enades den om en gemensam deklaration som bland annat lyfte fram politiska frågor och säkerhetsfrågor, vilket gav förhållandet en mycket bättre balans.
Vi anser att Japan bör uppmuntras att engagera sig mer i internationella frågor.
I detta sammanhang vill jag hänvisa kammaren till punkt 4 i resolutionen, där vi förespråkar en omstrukturering av FN-systemet och i synnerhet Säkerhetsrådet, vilket får självklara följder.
Ett betänkande av denna art blir emellertid oundgängligen omsprunget av verkligheten.
Jag kan som ett exempel nämna överskottet i handeln EU-Japan, som halverats från 1992 till 1996, till endast 17 miljarder ecu - en hög siffra naturligtvis, men den hade halverats.
Dessvärre, ur europeisk synpunkt, så växer den nu åter i och med att den inhemska konsumtionen i Japan har minskat, och exporten förblir den enda del av dess ekonomi som håller sig flytande.
Kommissionären kanske skulle kunna kommentera framtidsutsikterna.
En stor del av betänkandet handlar om de eviga frågorna om marknadstillträde och utländska direktinvesteringar.
Den första handlar knappast om nya områden, men vissa framsteg kan emellertid skönjas, hur långsamt det än går.
Vad som oroar oss mycket är de bristfälliga framstegen de senaste tio åren vad gäller EU: s direktinvesteringar i Japan och liberaliseringen av tjänstemarknaden - kanske med vissa modifieringar.
Vi välkomnar kommissionens tillkännagivande nyligen om att man kommer att genomföra en undersökning för att utforska hindren för investeringar.
Jag vill inte förutse undersökningens utfall, men kommissionen har stor erfarenhet av att ha med japanerna att göra.
Skulle inte kommissionären kunna berätta för oss vad som oroar honom och vad han avser att göra åt det?
I vilken utsträckning kan vi förbättra situationen bilateralt?
Eller måste vi vänta på den smärtsamt långsamma processen med att skaffa koncessioner inom WTO: s ram?
Det för mig till de förbindelserna mellan Europa och Japan inom WTO.
Jag anser att vi lätt kan enas om att vi vill ha ett nära samarbete med Japan, och punkterna 20, 22 och 23 i resolutionen handlar just om detta.
Delar kommissionären emellertid uppfattningen att detta samarbete skulle kunna sättas i fara, låt säga av överläggningarna mellan Kina och Japan om tullavgifter och kvoter, som kan få till effekt att underminera försöken att nå överenskommelser mellan EU och Japan inom WTO?
Jag ställer frågan.
Avslutningsvis så visar förberedelserna för Kyotokonferensen i december oss alla hur viktiga de fördjupade politiska och diplomatiska trepartsförbindelserna mellan EU, USA och Japan är för utövandet av globalt ledarskap i internationella fora.
Jag ser fram emot att få höra vad kommissionären har att säga, för att försäkra oss om att förlegat gammalt handelskäbbel inte tillåts förbittra den politiska och diplomatiska atmosfären mellan världens tre stora handelsmakter, till följd av Japans inhemska ekonomiska svårigheter.
Ett sista ord: man skulle kunna säga mycket annat, men tiden ger mig inte möjlighet att göra det.
Låt mig emellertid gratulera kommissionen till det pågående chefsutbildningsprogrammet för unga chefer som får åka till Japan - så där en 600 stycken.
Detta förtjänar i sanning allt stöd, och vi i utskottet för externa ekonomiska förbindelser kommer att lämna det detta stöd.
