# ID: svediakorp-gov481149
# author: d´Aboville (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-09-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 812
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Herr Fitzsimons är sjuk.
Den stackaren har lunginflammation.
Han har bett mig att hoppa in och ersätta honom och givetvis även framföra hans beklagande.
Jag ska alltså försöka presentera hans betänkande.
Jag vet att det är ett dokument som är mycket viktigt för honom.
Vi vet att våra kolleger i utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentskydd mer än väl är medvetna om problemen med klimatförändringar och ökad växthuseffekt.
Därför skall jag nöja mig med att upprepa att det finns ett bred samsyn kring behovet av att informera opinionen, som i mycket hög utsträckning berörs av effekterna av den stigande temperaturen och koncentrationen och anhopningen av växthusgaser.
Det råder heller inget tvivel om att människors verksamheter bidrar till detta fenomen.
I december 1995 samlades den mellanstatliga gruppen för klimatförändringar, en panel bestående av över 2 000 framstående forskare, för att uttrycka sin oro över utsläppen av växthusgaser.
Om utsläppen ligger kvar på nuvarande nivå kan jordtemperaturen enligt forskarna komma att öka med två grader till år 2000, jämfört med 1990.
Detta skulle som ni förstår kunna få drastiska konsekvenser: förhöjd havsnivå, ökenutbredning, osv.
Enligt den grupp inom Förenta nationerna som har ansvar för att granska konsekvenserna av utsläppen av växthusgaser skulle en förhöjd temperatur med en grad celsius kunna orsaka irreversibla skador på ekosystemet, för att inte nämna de omedelbara följderna för ekonomin och de sociala konsekvenser som skulle kunna drabba individerna.
Europaparlamentet har alltid varit mycket aktivt inom detta område och producerat ett stort antal betänkanden och resolutioner, uppfordrat medlemsstaterna att vidta tvingande åtgärder och anta en exakt tidsplan.
Vid toppmötet i Rio 1992 konkretiserades dessa strävanden.
Över 150 länder undertecknade Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar, som innebar att en konsensus fastlades med målet att stabilisera koldioxidutsläppen så att de år 2000 skall ligga kvar på 1990 års nivå.
Resultaten av de efterföljande diskussionerna och mötena borde visa sig vid toppmötet i Kyoto i december 1997, om det då - vilket vi hoppas - är möjligt att nå en överenskommelse om att stärka konventionen om klimatförändringar och vidta mer tvingande åtgärder syftande till en märkbar minskning av alla växthusgaser.
I mars 1997 kunde rådet (miljö) under nederländskt ordförandeskap enas om ett förslag från Europeiska unionen till toppmötet i Kyoto, trots skilda synsätt i vissa medlemsstater.
Målet är att växthusgaserna fram till år 2000 skall minska med 15 %, jämfört med 1990.
Vidare skall en grupp gaser tas i beaktande och övervakas, med hänsyn till risken för uppvärmning av klimatet i världen.
Det föreliggande förslaget från kommissionen syftar till att ändra rådets beslut från 1993 om en övervakningsmekanism för antropogena utsläpp, det vill säga utsläpp som härrör från människors verksamheter och som innehåller utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser.
Det nya förslaget syftar till att uppdatera följande beslut: förlängningen av övervakningen efter år 2000 för att man skall kunna beakta gemenskapens utsläpp, begränsningar och minskningar även efter år 2000 och en utvidgad övervakning som även skall omfatta andra växthusgaser, då koldioxid inte längre är den enda som diskuteras i sammanhanget.
Förslaget skulle även gälla metan, koloxid, kväveoxider och flyktiga organiska föreningar samt utsläpp av andra växthusgaser, såsom hydrofluorkarboner, som bland annat finns i sprayförpackningar, kylskåp, osv. och andra gaser som redan har förbjudits i Montrealprotokollet.
Föredraganden formulerar flera önskemål.
Han vill att kommissionen skall ta fasta på de av rådet föreslagna årtalen 2005 och 2010 för en minskning av utsläppen med 15 %.
Han samtycker helt till övervakning av andra växthusgaser än koldioxid.
För vissa av dessa, bland andra metan, som huvudsakligen framställs i jordbruket och dikväveoxid, som framställs i industrin, är felmarginalerna mycket stora och mycket mer forskning är nödvändig.
En övervakning för varje enskild gas tycks därför vara säkrare och mer tillförlitlig än gruppbehandling.
Herr Fitzsimons anser också att övervakningen av kolsänkor, det vill säga den roll som skogen spelar, inte är motiverad.
Denna typ av övervakning är alltför osäker.
Jag närmar mig slutet, herr ordförande.
Jämförelsen av uppgifterna är ett annat problem.
Vissa medlemsstater saknar fortfarande officiella mål och andra är oförmögna att lämna grundläggande uppgifter.
Föredraganden har därför lagt fram ett ändringsförslag i vilket kommissionen uppmanas att säkerställa en översyn av uppgiftshanteringen.
Till sist är vi helt beredda att acceptera Schleichers ändringsförslag, enligt vilket medlemsstaterna skall införliva de metoder som tillämpas av den mellanstatliga gruppen för klimatförändringar.
Jag vill dock fråga Schleicher om hon kan godta ett muntligt tillägg som preciserar att metoderna skall följa de senaste bestämmelserna som antagits inom ramen för Förenta nationernas konvention.
