# ID: svediakorp-gov481095
# author: Antony (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-09-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 677
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, kära kolleger!
Den judiska och israeliska historikern Bat Yeor utvecklar i sitt utomordentliga verk " De kristna i Orienten, från jihad till dhimmitude ", teorin att de kristna ofta har haft tillfälle att bryta mot det kristna kärleksbudskapet medan muslimerna när de utför våldshandlingar å sin sida däri bara efterliknar profeten Muhammed själv, den grymme härföraren från Medina som i tusenden halshögg sina fiender och överlämnade kvinnor och barn åt sina soldater.
Det är sant att många suror i Koranen påbjuder att de otrogna skall utplånas - jag stöder mig på en utgåva av la Pléiade, som godkänts av universitetet i Alazar - och utifrån vad som gagnar islam beslutar om de judar eller kristna som förekommer i Skriften skall dö eller tillåtas leva vidare, enligt en regel som gäller dhimmi.
Tyvärr finns det ingen alternativ Koranen.
Men mot det islamiska fundamentalistiska våldet står det judiska fundamentalistiska våldet.
Det här är tillfället att välkomna det arbete som utförts av professorn vid Tel Avivs universitet, Israel Schak, som i sin bok " 3 000 års liv i Israel " modigt pekar ut grundvalarna för vad den berömde filosofen Yoshua Leibowicz i Jerusalen i tidningen " le Monde " inte tvekade att beteckna som judisk nazism.
Ett exempel på detta.
Ett regionalråd från det franska departementet Ile de France, den rödgröne Konopnicki, som cyniskt tror att ingen kommer att undersöka saken närmare, förklarar i nr 463 av " l ´ Arche " sin beundran för den berömde rabbinen Elie Munk, Maimonides store förkunnare som i boken " Egarés ", sid.
615, hävdar att turkar och negrer inte är människor och som för övrigt ingående utvecklar behovet av att, jag citerar: " bland Guds bud, följa budet att döda avgudadyrkarnas avkomma, fast det är små barn, tillsammans med deras far och farfar. "
Konopnickis läromästare Elie Munk, om vi nöjer oss med att ta upp honom, har vunnit stor spridning i Frankrike och särskilt i den stora judiska bokhandeln Colbo.
Han företräder en religiös ideologi som har sina rötter hos Maimonide och som jag tror tillsammans med många andra förklarar regeringen Netanyahus handlingsmönster, som härrör både från denna teokratiska kultur och från Gordons extremistiska nationalism, Gordon som var Ben Gurions läromästare.
Det är ur denna fruktansvärda envig, och de utrotningsivrande läror som framförs av Abrahams avlägsna ättlignar, som kriget mellan israeler och araber - fiendebröder sedan århundraden tillbaka - tyvärr vidmakthålls.
Men Netanyahu misstar sig.
Israel kan inte vinna fred genom att fortsätta att förtrycka det palestinska folket som till sist kommer att återvnna den arabiska solidaritetens stöd.
En gång trodde jag att det kanske inte var fel av afrikanderna i Sydafrika att vilja organisera helt skilda folks utveckling på skilda sätt.
När jag mötte verkligheten bakom apartheidsystemet, med dess taggtråd, townships och bantoustans förstod jag omedelbart hur vansinnig denna politik och dess praktiska konsekvenser var.
Samma sak gäller Israel, som oavsett Förenta staternas enorma uppbackning inte i längden kan hålla en visserligen fattig, men ung, oförvägen, intelligent och driftig palestinsk befolkning instängd mellan vakttorn på utspridda jordplättar.
Jag upprepar att apartheid är vansinne för Israel, precis som det var vansinne för Sydafrikanska unionen.
Om Israel inte kan hitta en lösning i överensstämmelse med folkens och individernas värdighet kommer ingenting att kunna rädda landet från katastrof.
När man betänker att arabiska medborgare i Israel inte har samma identitetshandlingar som judar kan man inte annat än befara det värsta.
Till sist vill jag ställa en fråga, herr ordförande.
Varför accepterar vissa, som utan inskränkningar vill ge utlänningar samma rättigheter som fransmän, att araber behandlas så illa därnere i Mellanöstern, där de hör hemma?
Misstaget som sker vid floden Seine kan uppenbarligen endast mäta sig med motsvarande misstag vid floden Jordan.
