# ID: svediakorp-gov481087
# author: Marín (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-09-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,185
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, mina damer och herrar!
Kommissionen skulle svårligen kunna avstå från att hålla med om denna presentation som herr Wohlfart gjort å rådets vägnar.
Den beskrivning han lämnat är korrekt.
Kommissionen instämmer helt och hållet, och utan tvekan befinner vi oss - framför allt efter den israeliska regeringens beslut att uppföra en ny bosättning i östra Jerusalem - i en situation där vi kommit in i en spiral som fört fredsprocessen i Mellanöstern till ett mycket ömtåligt läge.
Jag avslöjar ingen nyhet om jag nämner det initiativ som tagits av Förenta Staterna och Madeleine Albrights besök.
Det verkar som om ett möte mellan palestinier och israeler planerats till nästa vecka inom Förenta nationernas ramar.
Låt oss se om man äntligen, på en Nordamerikansk plattform, lyckas ta några betydande steg i en situation som på det interna planet, på det regionala planet och på det internationella planet verkligen är förringad.
Slutligen skall jag inte dölja, vad gäller kommissionen, det huvudsakliga skälet till vår oro eftersom vi ansvarar för förvaltningen av det finansiella paket som godkänts av rådet och där Europaparlamentet spelade en avgörande roll.
Och jag är rädd för att kommissionen, i egenskap av budgetmyndighet, i framtiden måste ta detta ansvar på grund av det beslut som fattats i rådet.
Frågan om stängning av gränserna, bristande transiteringsfrihet, bristande öppenhet och fall med korruption i hanteringen av den palestinska budgeten, finansiella sanktioner - som att inte inlämna uppburna skatter - etc ... har omvandlat den palestinska, ekonomiska modellen till en absolut omöjlig modell.
Europeiska unionen och i synnerhet kommissionen - som har haft ansvaret för den palestinska frågan - har snarare skapat ett socialförsäkringssystem som finansierats av det internationella samfundet än en modell för ekonomisk utveckling.
Omständigheterna under förra året gör att denna ekonomiska modell för närvarande blir ogenomförbar om man inte snabbt återupptar en fredsplan, som dessutom gör det möjligt att ge den palestinska befolkningen möjlighet att på kort och lång sikt få tillgång till denna ekonomiska utveckling.
Fredsprocessen får inte permanent luta sig mot den enorma finansiella ansträngning som under de senaste fyra åren gjorts av det internationella samfundet, och i synnerhet av Europeiska unionen, som, vilket ni känner till, är den största ekonomiska bidragsgivaren, väldigt mycket större än Förenta staterna, de så kallade moderata arabstaterna, Världsbanken och Internationella valutafonden.
Vi har också tillräcklig erfarenhet för att kunna säga följande: rådet har på förslag av kommissionen än en gång fattat beslut om ekonomisk krishjälp för att försöka rädda ett politiskt momentum, och än en gång kommer vi att rädda ett politiskt momentum så att den palestinska ledningen skall kunna betala tjänstemännen, polisen, sjukhusen och de kommunala förvaltningarna.
Detta är en insats som i Europeiska unionen redan blivit tradition.
Slutligen har rådet givit kommissionen tillstånd att göra en snabböverföring på ungefär 4 miljoner ecu och presentera ett nytt finansieringssystem genom en ekonomisk fond, som vi vill upprätta för att den palestinska myndigheten lättare skall kunna motverka de olägenheter som följer av stängda gränser och innehållande av de bidrag man borde få från skatter och avgifter uppburna av israelerna och som har sin grund i Oslo-avtalet.
Jag säger detta därför att det enda sättet att lyckas, och här har Europaparlamentet mycket att säga till om, är genom det så kallade Notenboom-förfarandet, och när det är dags att beräkna den nya fördelningen måste vi hitta en överenskommelse för att genomföra detta nya politiska beslut, som från och med november månad och så länge skatteproblemen för den palestinska myndigheten inte är lösta - som herr Wohlfart påpekat beror på flera orsaker, men alla orsaker räknas - kommer att göra det möjligt att bevilja ett särskilt hjälpprogram för fredsprocessen i Palestina.
Vi bör fundera på detta, eftersom det nuvarande biståndsprogrammet upphör nästa år.
Det är inte Oslo nu, det är inte euforin i Washington nu, det är inte euforin i Casablanca nu, det är inte ett tillfälle att känna eufori Men vi har samtyckt till att göra en finansiell ansträngning - gemenskapen och medlemsstaterna - som i slutet av processen säkerligen kommer att ligga kring 2 miljarder ecu.
Detta innebär att vi kommer att ha räddat mycket svåra situationer genom att skjuta till finansiella resurser, men vi befinner oss på gränsen till våra möjligheter.
Och anledningen är att den palestinska ekonomiska modellen, som huvudsakligen bygger på internationella donationer, tillsammans med systematiska gränsstängningar, avsaknad av fri cirkulation inom territorierna, omöjlighet att exportera till den europeiska gemensamma marknaden, beroende på infrastrukturproblem och de israeliska myndigheternas systematiska hinder, är den verklighet under vilken en miljon, två miljoner palestinier lever i dessa områden, under fullständigt hopplösa förhållanden.
En av de åtgärder kommissionen måste vidta som en följd av detta, är att föra fram en hel rad stora frågor till rådet och Europaparlamentet, eftersom det är uppenbart att detta, som herr Wohlfart sagt, är en fråga på lång sikt och vi måste nästa år bestämma hur vi skall hantera denna process, eftersom specialbudgeten då upphör.
Anledningen att jag säger detta är att vi varit mycket oroliga den senaste veckan, eftersom rådet begärt en finansiell operation till förmån för Palestina och Arafats regering, som vi inte kunde genomföra eftersom vi inte har några pengar kvar.
Som en följd därav måste vi i november, genom Notenboom-förfarandet, finna en lösning och efter 1999 fundera mycket noga på hur vi skall använda så mycket eller mer pengar som vi gjort slut på under de senaste fem åren.
Men naturligtvis inte för att underhålla politiska svårigheter eller politiska olämpligheter, utan för att främja en lösning av regional karaktär i Mellanöstern och framför allt en livskraftig, och för det palestinska folket nyttig ekonomi.
Om detta inte går, tvivlar jag på att det internationella samfundet kan fortsätta med dessa enorma finansiella insatser, som trots allt inte kunnat förhindra att palestinierna detta år blivit fattigare och haft färre investeringar än under de fyra senaste åren.
Ni förstår säkert att en befolkning som lever på gränsen, som inte ens får någon utdelning av freden, utan som hela tiden blir allt fattigare, där nivån på de privata investeringarna faller radikalt, framför allt under det senaste året, och då i ett område där det inte finns varken europeiska eller nordamerikanska investerare och inte heller investerare från de " moderata " arabländerna.
Jag menar att man då förstår att detta är grogrunden till att den moderata inställningen skall gå förlorad.
Det är budskapet jag vill ge er, och tala om att vi återkommer till parlamentet.
Jag hoppas att vi då får er sympati och ert stöd för att hitta en lösning i november, när vi skall diskutera problemet med den nya resursfördelningen.
