# ID: svediakorp-gov481080
# author: Lindeperg (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-09-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 384
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
För att avsluta denna debatt skall jag inte upprepa allt som föregående talare på ett ofta talangfullt sätt har sagt om den fasa det algeriska dramat väcker i oss och om vår beundran för förkämparna för fred och frihet.
Jag tänker särskilt på de kvinnliga förkämparna, som är dubbelt utsatta och därför dubbelt modiga!
Däremot vill jag gärna bekämpa den alltför spridda uppfattningen att det inte finns något konkret som omedelbart kan göras för att lindra algeriernas lidande.
Det finns en konkret gest som unionen omedelbart kan göra eftersom den ankommer på unionen allena, nämligen att erbjuda de algeriska kvinnor och män som har valt att fly från helvetet i sitt land ett skydd som förtjänar namnet.
Ni invänder kanske att det är Genèvekonventionens sak att spela denna roll.
Paradoxalt nog verkar det som om denna konvention inte gäller algerier - fru van Lancker anspelade nyss på detta.
Medlemsstaternas rättspraxis gör att skydd med hänvisning till konventionen endast erbjuds personer som förföljs av statsmyndigheterna.
Denna rättspraxis bekräftades nyligen, år 1996, genom rådets gemensamma ståndpunkt i denna fråga.
Det är en paradox eftersom islamisterna, som med rätta anser att de förföljs av sin regering, får göra anspråk på skydd i Europeiska unionen, medan deras offer, de frihetskämpar jag nyss nämnde, inte får göra liknande anspråk.
Likväl är denna tolkning hädanefter en del av gemenskapslagstiftningen, fast den strider mot flyktingkommissariatets tolkning och mot konventionens anda och ordalydelse.
Av det skälet förordar jag att det upprättas ett slags subsidiaritetsskydd, som skulle vara ett mellanting mellan statuten som konventionsflykting och det tillfälliga skydd som för närvarande utreds.
Idén är inte helt tokig, eftersom den sedan flera år finns med i rådets program och jag gläder mig åt att mitt eget land - Frankrike - för närvarande överväger att pröva den, men jag tror att en sådan bestämmelse måste införas på gemenskapsnivå, om den skall ges full innebörd och bli helt effektiv.
Fru ordförande, under tiden önskar jag att Europeiska unionen skall inta en mycket öppnare attityd gentemot de algerier som söker skydd i Frankrike, ett skydd som är helt legitimt, vilket framgick av dagens debatt.
