# ID: svediakorp-gov481077
# author: Van Lancker (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-09-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 393
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
Under de senaste veckorna har jag personligen känt mig väldigt chockad av den passivitet med vilken den internationella gemenskapen reagerat på skräcken i Algeriet och jag är alltså glad över den ton som denna debatt till övervägande del förs i och även med förslaget om att skicka en delegation från detta parlament.
Jag är likväl övertygad om, kära kolleger, att alla diplomatiska försök från detta parlament endast kan vara till nytta om vi inte lurar oss själva, om vi inte är selektivt indignerade.
Naturligtvis är det tydligt för var och en att det är fråga om en integristisk terror som vill påtvinga människorna sin ideologi med våld och jag tycker förresten att vi inte bara skall hedra de kvinnor som organiserar sig, utan även ge dem stöd härifrån.
Det finns dock ytterligare en aspekt och den har lyckligtvis redan nämnts ett par gånger under denna debatt.
Allt fler journalister, allt fler människorättsorganisationer vittnar om det faktum att våldet även kommer från beväpnade gäng inom och runt armén.
Bör vi inte också undra över den straffrihet som mördandet sker med?
Bör vi inte också undra över militärens oförmåga att skydda civilbefolkningen?
Bör vi inte undra över det faktum att de algeriska myndigheterna reagerar med inskränkningar i pressfriheten, med inskränkningar i de mänskliga rättigheterna och i rättsstaten?
Det är viktigt att den parlamentariska delegationen även talar om dessa problem med kollegerna i det algeriska parlamentet.
Till sist, kolleger, skulle jag vilja hänvisa till vårt eget ansvar i denna debatt.
Fortfarande skickas algeriska flyktingar tillbaka till sitt land utan garantier för sin säkerhet.
FN: s flyktingkommissarie har redan flera gånger sänt dramatiska uppmaningar till några medlemsstater som fortfarande tillämpar denna praktik.
Han ber att åtminstone tillfälligt sluta med dessa tillbakavisningar tills tillståndet i Algeriet blivit bättre.
Jag är övertygad om att det endast kan lyckas om alla medlemsstater tar detta beslut gemensamt och jag uppmanar rådet att lägga fram ett sådant förslag.
Jag hoppas att parlamentet kan stödja det också.
Algeriets folk, kolleger, har fått nog av våld och som kollega André-Léonard redan sagt: om vi är neutrala under dessa omständigheter skulle det se ut som om vi vägrar att hjälpa ett folk i nöd.
