# ID: svediakorp-gov481070
# author: Dupuis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-09-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 441
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, herr rådsordförande, herr kommissionär!
Jag är förbluffad över de anföranden vi har lyssnat till under förmiddagen.
Det talas om dialog.
Vår vän Cohn-Bendit har återigen påmint oss om dialogens välsignelser, samtidigt som tillfällena till dialog sedan tre år tillbaka har mångdubblats, samtidigt som den algeriska befolkningen i direkta val har kunnat välja såväl sina företrädare som landets president.
Vilka är det som skall föra denna dialog?
Är det desamma som nu i dagarna än en gång bevisade att de hade möjlighet att stoppa massakrerna, precis som vår kommunistiska kollega påpekade.
Detta är fullkomligt absurdt.
Vad beträffar inblandningen i Algeriet kan man fråga sig varför de algeriska myndigheterna i dag säger nej till inblandning.
Det gör de för att man föreslår att den algeriska regeringen och terroristerna skall jämställas.
Europeiska unionens uppgift är att stödja den algeriska regeringen och det är endast under den förutsättningen som vi kommer att kunna investera i ekonomiska och politiska reformer, investera för att äntligen få ett fungerande rättssystem, investera för att omfattande privatiseringar äntligen skall kunna genomföras i Algeriet, så att nya framtidsmöjligheter öppnas för de algeriska medborgarna och de inte som i dag tvingas in i arbetslöshet, fattigdom och missmod.
Det talas om att allt detta skall göras inom ramen för Barcelonakonferensen.
Detta är exakt detsamma som att säga att Algeriet är ett problem bland andra.
När Algeriet borde ges högsta prioritet i vår politik för den sidan av Medelhavet, banaliseras frågan inom ramen för en konferens som hur som helst knappast leder någon vart, vilket alla vet.
Vi måste investera miljarder ecu och verkligen vilja se en förändring.
På dessa villkor kommer president Zéroual och de algeriska myndigheterna att kunna godta denna form av inblandning, eftersom inblandningen bygger på en dialog ...
(Avbrott av Cohn-Bendit.) ... på en verklig dialog, på vänskap.
Det är på dessa villkor som något kan förändras.
Om det bara handlar om att komma med pekpinnar och vilja agera mellanhand åt båda sidor är det uppenbart att den algeriska regeringen inte kan godta detta.
Vi måste välja sida.
Vi måste försvara de som likt president Zeroual har valt att upprätta demokratiska institutioner i Algeriet.
De fortsätter och vi måste ge dem styrka, vi måste vara med dem och det är bara på dessa villkor kan vi arbeta för att reformera rättsväsendet, reformera fängelserna och utplåna alla de krafter som i dag arbetar i det fördolda och undergräver demokratiseringsprocessen i Algeriet.
