# ID: svediakorp-gov481067
# author: André-Léonard (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-09-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 541
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
Jag företräder den liberala gruppen, som vid upprepade tillfällen under de senaste månaderna har begärt en debatt om den svåra kris som skakar Algeriet.
Denna debatt har fram till i dag förvägrats oss.
Jag tackar alltså rådet och kommissionen för att de äntligen har hörsammat denna begäran.
Däremot är jag mycket besviken över deras substanslösa uttalanden om denna tragedi.
Deras brist på ansvarskänsla är förbluffande.
Respekten för mänskliga rättigheter är en förutsättning för att våra avtal skall gälla.
Vad kommer kommissionen och rådet att göra, eftersom de mänskliga rättigheterna inte respekteras?
Avsaknaden av en gemensam utrikespolitik har än en gång lett till ett misslyckande för vår yttre politik och tydligt visat på behovet av att reformera våra institutioner på det här området.
Mer än sex år efter upphävandet av det valresultat som utkorade FIS till segrare lever Algeriet i skräck för morgondagen.
Barbariet har nått gränsen för det uthärdliga - 60 000 människor har massakrerats och den algeriska staten nöjer sig med att utrota terrorismen genom att bemöta våld med våld.
Det senaste parlamentsvalet och bildandet av en ny regering har inte lett till den så efterlängtade dialogen mellan de olika grupperingarna i det algeriska samhället.
Tvärtom har de fåtaliga tecknen på god demokratisk vilja hos de algeriska myndigheterna utplånats av en blind terror.
Än värre är att vissa uppgifter låter framskymta ordningsstyrkornas oförmåga att förebygga och i än högre utsträckning förhindra de massakrer som begås, till och med i närheten av kasernerna.
Vi menar att endast ett initiativ från de algeriska myndigheterna, syftande till att mobilisera alla goda krafter inom ramen för det civila samhället, inbegripet de islamiska grupperna, kan göra det möjligt att uppnå en överenskommelse som tar avstånd från våld, i respekt för de mänskliga rättigheterna och de kulturella minoriteterna.
Europeiska unionen måste stödja upprättandet av en verklig nationell dialog, som förhoppningsvis kan få ett slut på den terror som slår allt hårdare mot det algeriska folket.
Detta handlar inte om inblandning, utan om hjälp till ett folk i fara.
Vi kan inte passivt bevittna hur människor dagligen mördas i ett land som vi är knutna till genom starka historiska, kulturella och vänskapliga band.
Det är vår plikt att ingripa.
I vår gemensamma resolution kräver vi att en parlamentarisk ad hoc-delegation bildas som skall vara i stånd att inleda en dialog, såväl här som i Alger, för att möjliggöra att freden återupprättas och stärka samarbetet mellan unionen och Algeriet.
Låt oss inte försitta denna chans.
Vi har inte råd att misslyckas.
Dessutom kan vi hjälpa kommissionen som kommer att spela en avgörande roll i den demokratiseringsprocess som skall inledas under förhandlingarna om ett nytt avtal Europa-Medelhavet med Algeriet, i respekt för de mänskliga rättigheterna.
Innan jag slutar vill jag hylla modet och envisheten hos de algeriska journalister som med livet som insats fortsätter att informera oss och jag vill uttrycka mitt djupa deltagande med de familjer som drabbats av detta gränslösa barbari.
Det är min förhoppning att detta broderland mycket snart skall återfinna vägen till fred och stabilitet.
