# ID: svediakorp-gov481066
# author: Pasty (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-09-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 576
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, herr rådsordförande, herr kommissionär, kära kolleger!
Vi är alla förfärade över de fasansfulla massakrer som varje dag lamslår det algeriska folket och som fördöms av en enhällig opinion.
Det är främst kvinnor, barn och åldringar som utgör de oskyldiga offren för detta vansinniga dödande, som inte på några som helst grunder kan rättfärdigas.
Våra tankar går till offrens familjer som så grymt har drabbats och vi beklagar uppriktigt deras sorg.
Men framför allt är det vår oavvisliga plikt att göra allt som står i vår makt för att få ett slut på dessa barbariska våldsdåd.
Förvisso är återupprättandet av ett fredligt klimat i första hand det algeriska folkets angelägenhet, men vi vet att detta folk vill ha fred och att det behöver allt moraliskt stöd från vänligt sinnade folk, för att de som är skyldiga till den fortsatta terrorn till sist skall inse att deras kamp är dömd att misslyckas, även om den förs med dessa medel.
Vi måste välkomna de algeriska kvinnornas modiga kamp när de utmanar terroristernas hot och klart och tydligt uttrycker sitt motstånd och sin vilja både att få attentaten att upphöra och att få sina legitima rättigheter erkända.
Vi måste stödja de ansträngningar som görs såväl från de algeriska myndigheterna - särskilt president Zéroual, vars demokratiska legitimitet inte kan ifrågasättas - som från de olika politiska grupperingar som deltog i det senaste valet för att återupprätta de demokratiska institutionernas normala arbete.
Jag ansluter mig helt och förbehållslöst till vår kollega Souliers förslag, eftersom ett möte mellan Europaparlamentet och det algeriska parlamentet skulle kunna främja återupptagandet av detta demokratiska arbete.
Vi måste aktivt stödja alla försök till dialog som banar sig väg för att få de pågående massakrerna att upphöra.
Till denna dialog måste vi sammanföra alla skikt av det algeriska folket, men en sådan dialog kan aldrig föras i ett klimat som präglas av skräck.
Eller för att citera general de Gaulles berömda uttalande när han med en stor portion mod satte punkt för konflikten mellan Frankrike och Algeriet: " Tiden är inne att lägga ifrån sig knivarna i vestibulen ".
Då kommer Algeriet att kunna återta sin plats i den nödvändiga dialogen mellan Europa och medelhavsländerna, vars huvuddrag fastställdes i Barcelona-konferensen.
När freden har återupprättats och det algeriska folket uppnått nationell försoning kommer algerier och européer sida vid sida att kunna hjälpas åt att bygga det tjugonde århundradets Algeriet.
Vi måste ge de mycket stora ungdomsgrupperna möjlighet att förverkliga sina mål, ungdomar som nu misströstar över arbetslöshet och en oviss framtid, vilket tyvärr kanske för somliga har lett till det vansinnesdödande som vi i dag beklagar.
En snabb lösning på den algeriska konflikten kan uppnås genom en uppgörelse mellan alla politiska ledare som bortom varje baktanke måste påbjuda nationell försoning.
En långsiktig lösning förutsätter emellertid att algerier och européer gemensamt förmår ge landets ungdom förnyat framtidshopp, dels genom att införa och stödja nödvändiga ekonomiska och sociala reformer och dels genom att stärka partnerskapsförbindelserna folken emellan.
Det tycks mig som om detta i dag är det hoppfulla budskap som Europa måste ge det algeriska folket och dess ledare, samtidigt som vi med skärpa måste upprepa att ingenting kan byggas i ett klimat av hat och mordiskt våld och att alla terrordåd omedelbart måste upphöra.
