# ID: svediakorp-gov481065
# author: Soulier (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-09-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 762
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, ärade kolleger, herr ordförande, herr kommissionär!
Alla som är här känner hur allvarlig denna debatt är och det är tur att parlamentet slutligen har beslutat att uttala sig, och delta i den omfattande debatt som borde leda till att freden i Algeriet återupprättas.
Herr ordförande!
Först och främst gjorde ni rätt i att sätta våra åtgärder i ett större sammanhang.
Algeriet måste få veta att vi inte förlorar hoppet och att Europa i en tid när stora blockbildningar präglar hela världen inte kan förhålla sig likgiltigt inför vad som utspelar sig i Maghreb, och då särskilt i det yngsta och mäktigaste landet av denna del av världen.
Vad vi måste eftersträva är alltså inte nationella bilaterala förbindelser mellan Algeriet och olika länder - jag är ju fransman och alla vet vad jag har i tankarna - utan bilaterala förbindelser mellan Europa och Algeriet, detta land som begåvats med rikedomar så stora att de inte kan undgå att väcka somligas aptit, och jag syftar inte på någon särskild, inte ens en viktig allierad.
I första hand måste inre fred återupprättas.
Vi måste undvika två fallgropar.
För det första att hänfalla åt misströstan inför det extrema våld som utövas av radikala grupper på båda sidor, och under kritiska skeden kanske även av väpnade förband.
Vår kollega från europeiska socialistpartiet förhörde oss emellanåt om märkliga fall av underlåtenhet, men detta är ändå inte kärnpunkten.Vi måste också undvika att ge Algeriet uppfattningen att vi vill blanda oss i landets inre angelägenheter.
Följaktligen måste vi formulera ett önskemål och finna en metod för att diskutera detta.
Önskemålet är givet.
Steg för steg håller Algeriet på att bygga upp demokratiska institutioner.
Ingenting i denna värld är perfekt.
Men vi kan väl ändå inte brista ut i våldsam kritik över vad som har gjorts och som fortsätter att göras.
Det är är nödvändigt att de politiska krafter som tror på demokratin eller som vill uttrycka sig fritt, vinner insteg i dessa institutioner.
I andra hand måste vi uppmuntra varje gest från den algeriska regeringen som gör det möjligt att återuppta dialogen, tack vare de åtgärder som vidtagits - främst gentemot Madani.
Vidare måste de politiska myndigheter och moraliska och religiösa auktoriteter i detta land som fortfarande har styrka och makt nog att uttrycka sig mana till att våldet skall upphöra, om inte Algeriet skall fortsätta att störta ner i avgrunden.
Vilka är då parlamentets befogenheter mot denna bakgrund?
Först och främst är det bra att rådet, kommissionen och parlamentet uttalar sig gemensamt.
Vi måste bidra till att återupprätta dialogen.
Dels genom att uttala en förhoppning, ett önskemål om att den inre dialogen skall fortsätta.
Dels genom att fästa de algeriska myndigheternas uppmärksamhet på det förhållande att undertecknandet av associeringsavtalet endast kan bli verklighet om synbara tecken på att freden håller på att återställas verkligen kan visas fram för opinionen i Europa, för att inte säga i västvärlden eller hela världen.
Detta kan tänkas bli en ytterst hård nöt att knäcka.
Vårt parlament måste föra en dialog med det algeriska parlamentet.
Europaparlamentet måste förklara att det är öppet för diskussioner med alla politiska krafter som inte hemfaller åt våld.
Självfallet skall den mördare, radikal eller extremist som förkastar varje tanke på fredliga diskussioner, även om dessa ibland kan hetta till, avföras från debatten.
Men Europaparlamentet skall ta initiativ till kontakter med det nya parlament som valdes i Algeriet i början av förra sommaren.
Fru ordförande!
Jag vänder mig inte bara till presidiet, utan även till de olika gruppordförandena.
Parlamentet måste enas kring och fatta beslut om sammansättningen av en särskild ad hoc-delegation som skall bege sig till Alger innan algerierna kommer till Strasbourg - till parlamentets säte, det vill jag betona, och inte till någon av unionens medlemsstater - för att föra en dialog med dessa krafter.
Vi skall inte dra in medlemsstaterna, rådet eller kommissionen.
Från ett parlament till ett annat, i själva den demokratiska debattens vagga, där folkviljan kommer till uttryck genom allmänna val, kommer vi att kunna börja vår vandring på vägen mot fred, måhända vacklande och trevande men dock framåt.
Så skulle parlamentets bidrag kunna se ut.
Det vore bra om rådet och kommissionen kunde finna att parlamentet uträttat något av värde.
