# ID: svediakorp-gov481031
# author: Brittan, Sir Leon (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-09-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 860
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Mina damer och herrar!
Får jag först av allt säga att om man betraktar frågan generellt, så har förekomsten av världshandelsorganisationen och möjligheten att ta upp ett fall i världshandelsorganisationen utgjort det bästa och kanske det enda effektiva vapnet för Europeiska unionen mot USA: s helt oacceptabla försök att importera sin politik och påtvinga oss den.
Utan en sådan mekanism för att lösa tvister, utan dessa regler, skulle vi verkligen ha haft mycket litet ammunition i denna tävlan.
Jag säger det eftersom det på ett mycket bra sätt visar hur viktigt det är att Europeiska unionen förblir världshandelsorganisationens principer trogen, eftersom de ger oss möjlighet att försvara våra intressen.
Men vi måste använda dem på rätt sätt.
Som svar på några av de andra saker som tagits upp tänker jag upprepa fakta i målet.
Den överenskommelse som träffades den 11 april 1997 mellan Europeiska unionen och USA uppmanar till framtagning av förfaranden som " ska förhindra och avhålla från framtida förvärv av investeringar från någon stat som har exproprierat eller nationaliserat sådana investeringar i strid med internationell lag och påföljande förbindelser med förtäckta investeringar ".
Av denna formulering framgår klart att överenskommelsen inte nödvändigtvis sörjer för förhandlingar avseende förfaranden som skulle förbjuda framtida investeringar i exproprierad egendom, eftersom den talar om förhindrande och avhållande och dessutom refererar till investeringar i strid med internationell lag, och inte på annat sätt.
Alla sådana investeringar kommer naturligtvis inte att stå i strid med internationell lag.
Utöver och parallellt med detta förespråkar överenskommelsen också att Europeiska unionen och USA skall samarbeta för att ta itu med och genom överenskomna principer lösa problemen med motstridiga jurisdiktioner och sekundära bojkotter.
Det är väldigt viktigt att notera att överläggningarna om detta måste äga rum parallellt med överläggningarna om investeringsförfaranden.
Det finns en sak som är av intresse för USA, det finns en annan som är av intresse för oss.
Det handlar därför om en balanserad överenskommelse.
Ett annat element i överenskommelsen utgörs av D ' Amato-lagstiftningen.
Genomförandet i full skala av överenskommelsen skulle kräva att USA beviljade Europeiska unionen ett multilateralt avstående med avseende på denna lagstiftning, vilket inte är fallet vad världshandelsorganisationen beträffar, men ändå utgör en del av vår överenskommelse med USA.
Överenskommelsen förutsätter fortsatt avstående med avseende på avdelning 3 i Helms-Burton-lagen samt dessutom att kongressen ändrar Helms-Burton så att avstående från presidentens sida med avseende på avdelning 4 blir tillåtet.
Med avseende på anmärkningen att Europeiska unionen har förbundit sig att förena sig med USA: s ansträngningar att främja demokrati i Kuba, till vilken hänvisning görs i texten till den muntliga frågan, så vill jag påminna den ärade ledamoten om att överenskommelsens formulering är alldeles klar.
Den innehåller inte någon förbindelse från Europeiska unionens eller USA: s sida att vidtaga åtgärden gemensamt.
Det står varje sida fritt att bestämma hur, var och när dessa frågor skall tas upp i Kuba.
Vad beträffar frågan om huruvida kommissionen anser att sådana förfaranden skulle göra det omöjligt att investera i Kuba så vill jag därför, med beaktande av de historiska faktorer den ärade ledamoten nämnde, klart utsäga än en gång att täckning av tidigare expropriationer inte exkluderas av skrivningen i överenskommelsen, men att den förutsätter att ett tydligt brott mot internationell lag har ägt rum och överenskommelsen förpliktigar bara Europeiska unionen, som jag antytt, till förfaranden som skulle förhindra och avhålla från investeringar.
Det sistnämnda skulle under alla förhållanden bli svårt för gemenskapen till följd av vår så gott som fullständiga avsaknad av restriktioner för kapitalflöden, så som föreskrivs i artikel 73b i EG-fördraget.
Nästa fråga har att göra med det faktum att internationell lag innehåller föreskrifter om investeringsskydd, däribland föreskrifter om exproprieringars lagenlighet.
Ett av kriterierna för att avgöra en exproprierings lagenlighet består i huruvida omedelbar och tillräcklig ersättning utbetalats av den exproprierande staten.
Under våra överläggningar har kommissionen och medlemsstaterna konsekvent insisterat på det faktum att förfaranden, enligt överenskommelsen, endast kan gälla för exproprieringar som ägt rum i strid med internationell lag.
De exakta villkoren för att avgöra när så varit fallet är ännu föremål för diskussioner.
Av vad jag sagt torde det stå klart att överläggningarna för närvarande befinner sig i ett komplicerat och känsligt skede.
Kommissionens målsättning är också fortsättningsvis att åstadkomma en balanserad lösning, som omfattar såväl förfarandena för investeringar i exproprierad egendom, i den mening i vilken jag beskrivit dem, som principerna för motstridiga krav och sekundära bojkotter.
Varje överenskommelse skulle kräva att kongressen antog de lagändringar som medgav avstående med avseende på avdelning 4 i Helms-Burton-lagen, och USA: s regering skulle dessutom behöva bevilja ett multilateralt avstående under D ' Amato-lagen.
Parterna befinner sig i Paris denna vecka för den sjätte förhandlingsrundan och ytterligare diskussioner har planerats in under oktober månad.
För ögonblicket har vi ingen överenskommelse, men detta är de principer och förfaranden vi tillämpar.
