# ID: svediakorp-gov481010
# author: Buffetaut (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-09-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 452
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, mina kära kolleger!
Europeiska unionen intar en särskild plats i den industrialiserade världen.
Tyvärr är det en plats med en särskilt låg tillväxt och särskilt hög andel arbetslösa.
Under dessa omständigheter är innovation en nödvändighet, inte bara nu utan även för framtiden.
Rovsings betänkande understryker med rätta den relativa svagheten i de forsknings- och utvecklingsansträngningar som görs i Europa jämfört med i Förenta staterna eller Japan.
Även om detta är lätt att konstatera måste man finna lösningarna.
I det sammanhanget vill jag erinra om att innovationen framförallt är en affär för företagen och de människor som arbetar där.
Som utskottet för forskning, teknologisk utveckling och energi mycket riktigt påpekar är inte de offentliga myndigheterna, vare sig de är regionala, nationella eller europeiska bäst placerade för att besluta om den kompetens och de kvalifikationer som krävs för företagen.
Den offentliga maktens roll på detta område, liksom på många andra områden, är att skapa en miljö som är gynnsam för företagens innovation.
Det är när hela samhället har en företagsanda, med de risker och den innovation det innebär, som företagen verkligen kommer att kunna utveckla en dynamisk forskning och utveckling.
Det viktigaste är alltså att den nationella lagstiftning som tillämpas på patent och know-how främjar innovation, men också att skattetrycket inte är outhärdligt eller nedslående för företagen som inte längre skulle ha möjlighet att investera i forskning och utveckling.
Vi kan därför glädjas åt att föredraganden själv understryker nödvändigheten av att undvika överdrivna bestämmelser.
Motiveringen betonar starkt de små och medelstora företagens betydelse.
Denna roll är riktig men låt mig även understryka de stora företagens viktiga roll i sammanhanget.
Man skulle sannolikt även ha behövt ta upp frågan om tekniköverföring och samarbete mellan små och stora företag, bl.a. mellan stora företag och legoföretag.
När det gäller de små och medelstora företagen måste vi påpeka att dessa ofta redan anser att nivån på den nationella kompetensen är mycket avlägsen.
Desto mer som gemenskapens kompetensnivå förefaller dem ännu mer avlägsen.
På detta område liksom på andra måste subsidiaritetsprincipen inte bara tas upp utan även respekteras.
Avslutningsvis skulle jag vilja insistera på det faktum att innovationen bara kan utvecklas i ett ekonomiskt och socialt klimat som är gynnsamt för företagen och att det är fruktlöst att förespråka ansträngningar på detta område och uppfinna stöd och incitament om den ekonomiska politiken, instängd i en trång monetarism, är negativ för tillväxten.
Innovationen - och jag upprepar det - är i första hand en fråga för företagen och de människor som får dem att överleva.
