# ID: svediakorp-gov480952
# author: Gradin (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-09-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 369
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


I protokollet som lagts till Amsterdamfördraget slås en generellt princip fast.
Den innebär att alla medlemsstater i Europeiska unionen skall anses vara s.k. säkra ursprungsländer.
Protokollets enda artikel är så formulerad att den skall begränsa EU-medborgares möjligheter att söka asyl i ett annat medlemsland till fyra specifika situationer.
Dessa finns angivna i fyra särskilda undantagsparagrafer.
Ledamot Sjöstedts fråga avser särskilt protokollets fjärde paragraf.
Där stipuleras att en medlemsstat, oavsett protokollets grundregel, alltid har rätt att i slutändan själv avgöra om en asylansökan skall prövas eller ej.
Om ett medlemsland väljer att pröva en sådan asylansökan, måste ministerrådet informeras, och ansökan skall alltid antas vara uppenbart ogrundad.
Protokollet säger dock uttryckligen att detta på intet sätt påverkar en medlemsstats självbestämmanderätt.
Man kan alltså säga att det nya är att medlemsstaterna åläggs en skyldighet att informera ministerrådet om och när en asylansökan från en EU-medborgare prövas.
Även om jag personligen beklagar att detta protokoll har tagits med i det nya fördraget, välkomnar jag att det i protokollets inledning uttryckligen slås fast att Genèvekonventionens anda och bokstav skall respekteras när det gäller beviljande av flyktingstatus.
Medlemsstaterna har rätt att vidta de administrativa åtgärder som anses vara nödvändiga för att uppfylla Genèvekonventionens krav.
I en särskild deklaration som fogats till protokollet uttrycks dessutom klart och tydligt att överenskommelser på intet sätt har prejudicerande verkan när det gäller detta.
Ytterligare en deklaration är direkt knuten till den fjärde undantagsparagrafen.
Den förutskickar en översyn över hur man på bästa sätt skall kunna snabba upp procedurerna för hur uppenbart ogrundade asylansökningar från EU-medborgare skall prövas.
Låt mig sammanfatta mitt svar i tre punkter.
Min uppfattning är alltså att Amsterdamfördragets asylprotokoll innebär följande: För det första att de åligganden som medlemsstater har enligt Genèvekonventionen förblir oförändrade.
För det andra att en asylansökan som görs av en EU-medborgare normalt inte skall anses vara giltig, eftersom medlemsstaterna skall betraktas som säkra ursprungsländer.
För det tredje att alla medlemsstater bibehåller sin beslutanderätt och därför alltid kan pröva asylansökningar från EU-medborgare under förutsättning att ministerrådet informeras och att prövningen utgår från att ansökan är uppenbart ogrundad.
