# ID: svediakorp-gov480926
# author: Oreja Aguirre (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-09-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 259
# sentences: 8
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Jag vill först tala om vilken enorm respekt jag har för alla språk.
Naturligtvis används vissa av dem mindre än andra beroende på antalet invånare som talar dem, men vikten av varje språk är något som kommissionen anser vara uppenbar och jag vill säga er att detta inte bara gäller de officiella språken, utan också alla de andra språk som kanske inte är officiella i en stat, men däremot i en viss kommun, eller en viss region.
Det är frågor som kommissionen särskilt har i åtanke.
När det gäller det andra temat, vill jag tacka särskilt för den frågan, eftersom det vid olika tillfällen, i de strukturerade samtal vi har med länder som ansökt om medlemskap i gemenskapen, diskuterats i vilken utsträckning dessa kan delta i programmen inom kulturområdet.
Som ni vet är dessa, i många fall, täckta av något program som exempelvis Phare-programmet där även de kan ha vissa tillgångar som tillämpar de program som nu finns i gemenskapen, men de måste själva göra urvalet.
Något jag försöker uppmuntra i dialogen med dessa länder är att de inte bara ska använda sig av hjälpen till rent ekonomiska områden, utan att de ska använda den till kultur.
Jag tror att det är mycket viktigt.
Även om dessa länder ännu har svårigheter när det gäller utvecklingen av marknadsekonomi eller vid tillämpningen av gemenskapsrätten, är det inget tvivel om att de kan delta i denna slutliga väv som kulturområdet utgör.
