# ID: svediakorp-gov480914
# author: Adam (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-09-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 460
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Få länder i världen har svårare att producera, importera och använda energi än Ukraina.
Jag citerar IAEA: s rapport om energi i Ukraina, som publicerades helt nyligen.
Vi står inför en blandning av ekonomiska och politiska problem av stor omfattning.
För det första så är ukrainarna mycket oroliga över sitt energiberoende.
De är mycket beroende av Ryssland för olja och gas, och de vill inte bli mer beroende än vad de är nu.
Utsikterna för deras egen kolindustri är inte så goda, varför det inte är förvånande att de beslutat att fortsätta med sin kärnkraftsindustri.
Jag måste säga att jag tror att det är osannolikt att att landet skall överge sitt kärnkraftsalternativ.
Det är något som vi måste finna oss i.
Det blir en fråga om vilken slags säkerhetskultur man kommer att tillämpa.
Kommer det att bli de gamla ryska normerna, eller kommer det att bli den säkerhetskultur som vi har utvecklat här i Västeuropa?
Deras andra problem är frågan om införandet av en fri marknad, i synnerhet för elektricitet.
Privatkonsumenterna är inte dåliga på att betala sina räkningar, men de stora industriella konsumenterna försöker fortfarande pruta.
Det finns ingen elektricitetsmarknad i den bemärkelse vi lägger i begreppet.
Vi kan inte förvänta oss att det ska lösa sig på fem minuter.
Det tog trots allt sex år för vårt eget Europeiska råd att komma fram till hur det ville att en intern elektricitetsmarknad skulle se ut här.
Energoatom, det företag som förvaltar en privatiserad kärnkraftsindustri med betydande finansiering från de europeiska länderna, arbetar nu under en ny ordförande och en ny energiminister, men den har en lång väg att gå för att uppfylla något som liknar de villkor den ställt upp.
Det är här man har kört fast.
Vi har inte kunnat tillhandahålla den ekonomiska försörjningen.
Undersökning efter undersökning redogör för oss vad som måste göras på såväl värmekraft- som kärnkraftsidan, men vi tycks vara oförmögna att klara de ekonomiska arrangemangen.
Om jag förstår kommissionären rätt är vad som nu beslutats det att de två reaktorerna kommer att färdigställas med hjälp av medel från Euratom och EIB och att EBRD inte kommer att ha någon del i detta.
Jag finner det något förvånande eftersom hela innebörden i mitt argument skulle vara att EBRD måste bestämma sig så snabbt som möjligt.
Det är här vi måste ha entydiga beslut, så att vi kan se vart vi är på väg.
Ukrainarna vill ha oss som sina vänner.
Vi måste visa en större villighet än vad vi gjort under de senaste två åren.
