# ID: svediakorp-gov480895
# author: Martinez (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-09-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 708
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Vi är på väg att avsluta romanen om bananen, men det är inte en happy end, det är inte ett lyckligt slut.
Detta ärende är typiskt.
Det handlar inte bara om ett ärende om importlicens och ett rent tekniskt ärende som ännu en gång ingår i detta stora transatlantiska krig för kontroll av växt- och djurproteiner, kontroll av livsmedelsvapnet, med alla de etapper vi känner till: vetekriget, majskriget, kriget om genetiskt modifierade organismer, köttkriget.
Ibland lyckas vi vinna, eller vinna lite tid.
För somatropinet, för mjölken med hormoner har codex alimentarius beviljat oss ett extra år.
För ost gjord på råmjölk har vi ytterligare ett år.
För mineralvatten har vi lyckats införa vår definition som är striktare än Förenta staternas bredare.
Vattnet skall verkligen komma från jorden och inte vara en slags mineralhaltig cocktail.
Men när det gäller hormonbehandlat kött och bananer förlorar vi.
Vi känner till historien: Mexico, Ecuador, Honduras, Guatemala, alltså fyra stater som är Förenta staternas slavar, beslutade att lämna in en protest - de övriga hade upprättat ett avtal med oss - med stöd från Förenta staterna som inte har något direkt intresse i affären, förutom att de är hemvist för Chiquita, Delmonte och Dole.
Dessa dollarbananernas miljardärer anser sig vara offer för diskriminering.
De förnekar preferenssystemet som beviljats de små fattiga i Afrika, Västindien eller Stilla havet och ifrågasätter därmed Europeiska unionens politik, t.o.m. själva Europeiska unionen, vilket kanske skulle vara den minst negativa aspekten på hela den här affären.
Man ifrågasätter på detta sätt först vår politik för samarbete och utveckling.
Det är Lomé IV man bestrider.
Det är preferenssystemet som beviljats Kamerun och Elfenbenskusten och som går tillbaka till general de Gaulle 1960.
Det var också ett av villkoren för den gemensamma marknaden.
Alla dessa små producenter, alla dessa små jordbrukare med låg teknisk nivå som endast utgör 7 % av gemenskapens marknad, 850 000 ton jämfört med de 2 500 miljoner ton till de nordamerikanska multinationella företagen, allt detta skulle störa jättarna.
Det här är det perfekta uttrycket för den ekonomiska imperialismen, så till den grad att man vägrar ersättning.
Även om vi vill lämna ersättning, vill Förenta staterna det inte, de vill krossa fullständigt.
Man ifrågasätter vår regionalpolitik till förmån för de mest avlägset belägna regionerna - Kanarieöarna, Madeira, Guadeloupe, Martinique - eftersom vi producerar därborta för 50 ecu per dag, medan de multinationella företagen producerar hos sina slavar för 50 ecu per månad.
När det gäller Honduras vill jag erinra om att Honduras armé är i det multinationella företagets våld och när Honduras skattemyndigheter vill införa en skatt på bananlådor förbjuds man att göra det.
Man ifrågasätter vår budgetpolitik.
Med 75 ecu i tullavgift per ton multiplicerat med 2 500 miljoner ton, under förevändning att Österrike, Sverige och Finland blivit medlemmar, blir det ändå en present på 2 miljarder ecu i tullavgifter.
Jag vet inte var fru Gradin är, som bekymrar sig över Europeiska gemenskapens ekonomiska intressen och bedrägeri, men här finns ett mycket tjusigt bedrägeriärende, bl.a. bedrägeri beträffande bananlådor, för att inte tala om de tyska politiska partierna som kanske är oklara gentemot Chiquita.
Man ifrågasätter slutligen vår normativa suveränitet, vår juridiska suveränitet: Den europeiska rätten har dömts i förstainstansen, i den andra instansen, i Genève, av en liten panel bestående av australiensare, schweizare och britter.
Man ifrågasätter gemenskapsrättens, EG-domstolens och Europeiska gemenskapens överlägsenhet, Costadomen mot ENEL 1963 där gemenskapsrätten dominerade över den nationella rätten.
Nu domineras gemenskapsrätten av Genèverätten.
Det är den världsomfattande utbredningens seger över regionalismen, och låt mig få säga att den gemensamma valutan inte skulle ha ändrat mycket på det.
Vi avstod från nationell suveränitet till förmån för Bryssel.
Bryssel är på väg att avstå till förmån för Genève.
Vad finns det nu kvar av Europeiska unionens suveränitet innan den ens införts?
