# ID: svediakorp-gov480888
# author: Santini (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-09-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 539
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, herr kommissionär!
Det sista diktatet från världshandelsorganisationen när det gäller detta banankrig är, liksom de föregående, hållet i en mycket otrevlig, för att inte säga direkt oacceptabel ton för Europeiska unionen.
Kommissionären har påmint oss om de byråkratiska villkoren i diatriben, vilket var hans uppgift.
I min egenskap av föredragande för parlamentets räkning när det gäller den gemensamma organisationen av marknaden för bananer känner jag mig istället manad att påminna om ett antal andra aspekter som rör problemet, som inte får reduceras till enbart ekonomiska och juridiska faktorer.
Bananproduktionen i AVS-länderna och de utomeuropeiska departementen och inom gemenskapen territorium är inte bara en faktor i den internationella handelsbalansen, utan dessutom en viktig faktor när det gäller den allmänna ekonomiska och sociala balansen.
Bananproduktionen är en inhemsk kultur i dessa områden och representerar ett historiskt förflutet för de människor som lever där, och som riskerar att inte ha någon framtid om detta absurda handelsavtal fortsätter att eskalera.
De höga kostnaderna för produktion och marknadsföring gör att AVS-bananerna inte kan vara konkurrenskraftiga på världsmarknaden jämfört med bananerna från dollarområdet som i huvudsak produceras i Sydamerika och som marknadsförs av amerikanska multinationella företag.
Dessa bananer har monopol på den amerikanska marknaden och de håller på att erövra även världsmarknaden.
I Europa har de 70 % av marknaden, mot 30 % för bananer från gemenskapen eller AVS-länderna.
Så var det åtminstone tills helt nyligen, eftersom med det senaste förslaget till gemensam organisation av marknaden kommer även denna lilla andel av marknaden, som de fattigaste hade tillgång till tack vare kompensationsmekanismer, att försvinna.
Världshandelsorganisationen menar att den som inte lyckas vara konkurrenskraftig borde sluta producera bananer, låta sig betjänas av dem som kan och odla något annat.
Det är svårt att tänka sig en diversifiering med produkter som är lika traditionella och dessutom skulle det innebära att man ändrar de kulturella mönstren, förutom de miljömässiga och ekonomiska, för hela regioner.
Dessutom kommer man att legitimera ett system som är högst spekulativt.
För en låda i Ecuador får odlarna 3-4 dollar och den säljs sedan för 22-23 dollar.
En låda bananer från AVS-länderna kostar 8-9 dollar och säljs för 16-18.
Dessutom kan bananerna som kommer från dollarregionen räkna med en rejäl sänkning av tullavgifter.
Kompensationen för AVS-länderna är till för att garantera att den kulturen överlever.
Jag är inte säker på att det som står på spel är värt ett handelsavtal.
Fråga till exempel människorna i Guadelope, Martinique, Dominikanska republiken eller på Kanarieöarna!
Slutligen, herr kommissionär: Somalia.
Inte en enda av de paragrafer som finns i dokumentet om den gemensamma organisationen av marknaden som godkändes av detta parlament har ännu tillämpats.
Inbördeskriget fortsätter att förhindra export av den kvot som Somalia tilldelats.
Och det absurda är att vi å ena sidan inte hjälper dem att bli självförsörjande samtidigt som vi å andra sidan skyndar oss att hjälpa dem med humanitär hjälp och de som tjänar på detta är, även i det här fallet herr kommissionär, de multinationella amerikanska företagen.
