# ID: svediakorp-gov480879
# author:  Tillich (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-09-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 970
# sentences: 48
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


, föredragande.
(DE) Herr ordförande, herr rådsordförande, herr kommissionär, kära kolleger!
Rådet har i sin första behandling den 24 juli enligt vårt gemensamma medlingsförfarande genomfört sin första lösning och ordförandeskapet har i dag ansträngt sig att försöka sälja sin förmodat goda produkt precis som en bra PR-man skulle ha gjort.
Men det är ingen bra produkt och rådets målsättning är präglad av att med all makt uppnå nolltillväxt och avviker därmed från kommissionens och Europaparlamentets uppfattning.
Nåväl, så långt är allt väl.
Även rådet är dock medvetet om att detta koncept döljer risker.
På annat sätt kan man inte förstå rådets formella förklaring, att det kan tänka sig att positivt ompröva en av kommissionen föreslagen kompletteringsbudget, om budgetmedlen för år 1998 inom några politikområden inte skulle räcka, speciellt när det gäller betalningar.
Med förlov sagt, det är verkligen ovanligt och har ingenting med seriöst budgetbeteende att göra!
Rådets förslag avviker när det gäller betalningar negativt från kommissionens förslag med 1, 8 miljarder ecu.
Därför har Europaparlamentet bett kommissionen om ett ställningstagande, om det för parlamentet överhuvudtaget är rättsligt möjligt att under dessa omständigheter anta budgeten.
Ur vår synpunkt kommer nämligen de förutsedda budgetmedlen för några politikområden, så som de framgår ur de fördrag som de baseras på, inte kunna finansieras.
Här måste - och det är en vädjan till kollegerna i kammaren - även de enskilda fackutskotten avge sina yttranden.
1985 var detta orsaken till att budgeten avslogs.
Det var ett fall som absolut kan jämföras med detta.
I går förklarade kommissionen vid budgetutskottets sammanträde att det ur deras synpunkt inte fanns några principiella betänkligheter, men att det inom rubrik två - strukturpolitiken - fortfarande råder stor tveksamhet.
I fråga om rubrik ett - jordbrukspolitiken - har utskottets ordförande, Samland, redan konkret yttrat sig.
Därför vill jag inte ta upp det igen.
Men ett ord till kollegerna i jordbruksutskottet och även till er som ordförande i rådet.
I april slöt vi en överenskommelse rörande jordbruksutgifterna och vi vet att det tillfälliga förfarandet ännu inte är avslutat.
Här torde det finnas mycket kvar att förhandla om, även om de av er till den allmänna reserven avsatta medlen.
Nu till rubrik två: Ni har pratat utförligt om detta, herr rådsordförande.
Vi kommer inte att, och kan inte acceptera nedskärningar på en miljard ecu i betalningsbemyndigandena i strukturfonderna.
Redan i april i år påvisade kommissionen att utflödet av medel sedan länge har hunnit i kapp eftersläpningarna från tidigare år och att vi nu nästan ligger på budget.
Kommissionen har inte gjort någon hemlighet av att den betvivlar det rättmätiga i sina handlingar vad gäller nedskärning av betalningsbemyndiganden.
Vi förväntar oss vid trepartssamtalen den 6 oktober även av er, herr rådsordförande, men framför allt av kommissionen ett bindande förslag hur vi borde handskas med fredsinitiativet från Nordirland.
Såväl kommissionens förslag som ert förslag - det från ordförandeskapet - kan parlamentet inte acceptera.
Under tiden har väl emellertid även kommissionen anammat denna uppfattning och är således beredd att utreda ett förslag, där ännu icke använda medel görs tillgängliga, medel somär oberoende av befintliga initiativ och andra program, dvs. dessa ska inte belastas.
Samma sak vill vi också göra, nämligen hjälpa människorna på Nordirland på ett okomplicerat sätt.
I fråga om rubrik tre har ju även herr Samland redan gjort ett generellt uttalande: alla år som förut, endast detta år ännu litet sämre.
Det är egentligen resultatet i en mening.
I Amsterdam betonades nödvändigheten av att medborgarna informeras om de stora projekten - euron eller Amsterdamfördraget.
Men ni för in dessa medel med ett pm, ungefär - som hänvisning till åhörarna på läktaren - med ett nollbelopp i budgeten.
Om ni hade satt denna pm-anmärkning under den allmänna informationspolitiken, då hade vi kanske kunnat förstå det men ni har satt dessa medel i reserven vid Prince-initiativet, där det handlar om kampanjen om euron och Amsterdamfördraget och dessutom skurit ner det med hälften.
Det är obegripligt.
Jag citerar ett beslut som ni själv fattade i Amsterdam: Europeiska rådet betonar hur viktigt det är att medborgare och näringslivet till fullo informeras om den inre marknaden.
Medlen för detta har ni skurit ner med 17 miljoner och de för medborgarinformation, avdelning B-33, med 50 %.
Liknande gäller för de sociala handlingsplanerna.
Där betonade Europeiska rådet i Amsterdam igen att det har stor betydelse att främja sysselsättning och minska den oacceptabelt höga arbetslösheten i Europa, särskilt bland ungdomar, långtidsarbetslösa och mindre kvalificerad arbetskraft.
Och så går ni in och skär ner i de sociala handlingsplanerna med 25 %!
Under rubrik fyra härskar i princip intrycket att även här har åter initiativen snarare nolltillväxten att tacka än en balanserad politik i alla delar av världen.
Annorlunda kan man inte tolka att ni inskränker era prioriteringar till Medelhavsländerna och länderna i Central- och Östeuropa.
Generellt kan sägas att föresatsen att uppnå nolltillväxt vid avslutandet av 1998 års budgetöverläggningar har överlevt sig själv.
Jag saknar dessutom, trots att er första behandling ägde rum efter toppmötet i Amsterdam, att denna första behandling vad gäller sysselsättningspolitikens betydelse inte återspeglar premisserna i budgetförslaget.
Jag skulle vilja bjuda in er liksom kommissionen att här tillsammans med oss hitta en lösning.
Jag vet att det luxemburgska ordförandeskapet vill det.
Jag vädjar även till de övriga 14 medlemsstaterna.
Det handlar efter era Amsterdam-beslut nu om allas vår trovärdighet!
(Applåder från höger)
