# ID: svediakorp-gov480866
# author: Vanhecke (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-09-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 265
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Jag är inte särskilt imponerad av det aktuella betänkandet, vilket egentligen är fullt av klichéer.
Självfallet är ingen vettig människa motståndare till lika möjligheter för män och kvinnor.
Man lika självfallet är jag inte någon förespråkare för alla möjliga kvoteringsregler som vid närmare betraktelse är ganska förnedrande för kvinnor.
När jag till exempel under förmiddagens debatt hör olika talare klaga över det faktum att det fortfarande finns mycket färre flickor än pojkar på tekniska utbildningar - och att något måste göras åt den saken - då undrar jag om man verkligen känner till skillnaden mellan " lika möjligheter " och " likriktning ".
Vad förenandet av familje- och yrkesliv beträffar så har mitt parti i Flandern i flera år nu pläderat för en verklig föräldralön som skall ge en av de båda föräldrarna möjlighet att uppfostra och sköta om barnen hemma.
Det skulle vara en verklig valmöjlighet, grundad på verklig fri vilja och inte längre på finansiella nödvändigheter.
Det är slående att betänkandet av kollega Kestelijn i många hänseenden går mycket långt men när det gäller föräldraledighet blir det kvar längs redan upptrampade stigar.
Det har naturligtvis allt att göra med att uppfostran av barn i hemmet inte längre får betraktas som en fullvärdig och för samhället ytterst viktig uppgift och att många kvinnor som - frivilligt - väljer denna väg faktiskt betraktas en aning medlidsamt.
Jag beklagar alltså djupt att även det mycket viktiga kapitlet om yrkes- och familjeliv blir hängande i det politiskt korrekta.
Betänkande: Kokkola (A4-0251 / 97)
