# ID: svediakorp-gov480841
# author: Santini (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-09-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 706
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Jag måste direkt meddela att jag kommer att röra om i grytan.
Men innan jag låter er slita mig i stycken skulle jag vilja göra ett uttalande som kan ses som en försonande gest.
Även jag är - precis som så många andra - positivt inställd till, håller med om, solidariserar mig med alla åtgärder som syftar till lika möjligheter för män och kvinnor och mot allt utnyttjande av eller våld mot kvinnor.
Jag tycker också det är mycket betydelsfullt, vilket redan andra har påpekat, att det är just representanter för den manliga könet som gör dessa uttalanden, för att undvika att det i denna fråga insmyger sig misstankar om kåranda.
Men jag är också emot alla former av överdrifter när det gäller problemen och jag tycker att det här betänkandet löper sådana risker: redan i titeln, till exempel - diskriminering - men framför allt när det gäller tonen och vissa argument som har presenterats här.
Genom att vara så odisciplinerad och våldsam skjuter man långt över målet.
Här finns ett våld riktat mot våldet, vilket verkar paradoxalt.
I det här fallet och inom det här området måste ordet diskriminering tolkas på minst två olika sätt: För det första: man diskriminerar kvinnan som aktivt subjekt i viss reklam, sägs det.
Det är kanske sant, det är faktiskt sant.
Samtidigt diskriminerar man emellertid mannen som passivt och enfaldigt objekt, offer för denna kvinnliga diskriminering.
För det andra: mer och mer börjar även mannen användas som subjekt i identiskt likadana reklambudskap.
Tänk bara på de där dubbeltydiga skönheterna av obestämt kön, de där med hårigt bröst, de där muskelknuttarna som blir allt mer påträngande.
Med andra ord har man för länge sedan gått ifrån betänkandets förutsättningar, där man - ordagrant - talar om " stereotyper som visar upp mannen i sin yrkesroll, kunnig i affärer och produktiv, mot vilken ställs kvinnan i sin roll som husmor, utan självständighet och passiv, vilket inte stämmer överens med verkligheten i dagens europeiska samhälle ".
Men detta stämmer inte ens med verkligheten i reklamen.
Titta gärna på något modernt reklaminslag och låt oss inte fastna i reklamens forntid!
Även inom detta område bör man med andra ord försvara de lika möjligheterna.
Där man i stället alldeles uppenbart skall vara vaksam - det är klart - är i de fall när vissa reklambudskap kränker den goda smaken och överskrider gränsen till vad som är pornografi.
Men det gäller kvinnor, män, barn, alla.
Dessutom är inte kvinnan alltid förknippad med våld i reklamen, eftersom kvinnan i grunden är fri att acceptera eller tillbakavisa den roll hon får sig tilldelad.
Tvärsom, det finns en lång kö - gå och titta utanför reklambyråernas kontor - av kvinnor som vill utöva yrket.
Det är, jag upprepar, upp till dem själva att bestämma hur de skall utöva yrket och med hur mycket smakfullhet.
Utöver detta är det, til syvende og sidst, när kvinnan förmår förena sin skönhet med intelligens går hon alltid segrande ur striden.
Om ni har tänkt på det, såväl när det gäller den relation på distans mellan budskap och TV-tittare som, framför allt, när det gäller att fördela rollerna inom reklaminslagen, så är det alltid mannen som gör bort sig genom att hela tiden framställas som den som låter sig snärjas och bländas av lite kvinnlig hud som visas fram i ont uppsåt, javisst, men ibland också med stor charm, det måste man också säga.
Om man inbillar sig att det finns män som väljer något bara för att en kvinna exponerar lite hud, så tycker jag att det är mannen som är den som förlöjligas i det mötet.
Herr ordförande!
Låt mig därför avsluta mitt inlägg med en smula ironi, även om ämnet som sådant är mycket allvarligt, och begära ett betänkande om diskrimineringen av mannen som ett ofrivilligt offer för kvinnlig diskriminering i reklamen.
