# ID: svediakorp-gov480838
# author: Lenz (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-09-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 726
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Vi fortsätter med kvinnofrågor.
Även denna gång handlar det om diskriminering, den här gången diskriminering av kvinnor i reklamen.
Ett exempel: reklam från en sprittillverkare.
Bilden föreställer en kvinna fångad i ett nät, dessutom en svart kvinna med överskriften: " Skulle ni ha lust att genast öppna denna? "
Vem, flaskan eller? "
Europaparlamentets utskott för kvinnors rättigheter har öppnat flaskan " Diskriminering av kvinnor i reklamen ".
Hur starkt betänkandet träffar reklambranschens nerv har man redan kunnat läsa i några artiklar.
Det var likadant när vi för tio år sedan presenterade ett betänkande om kvinnor och medier, och det i betänkandet också fanns ett kapitel med titeln " Kvinnor och reklam ".
Förvånande nog kom den första kritiken just från det tyska reklamrådets innersta krets, även om det självt haft hand om kontrollen och detta i internationell jämförelse t.o.m. med bra resultat.
Det visar exempel som rådet självt anmärkt på eller tagit fram som varnande exempel.
Är det surt förvärvad kunskap?
Frågan har sitt berättigande, tror jag.
Reklamen har under många år snarare blivit häftigare och grövre.
Det visar exemplen och presentationen, som av kvinnor upplevs som ett omyndigförklarande, ibland även av männen, som jag har sett.
Ofta har den ingen anknytning till den lovprisade produkten eller är försedd med mer eller mindre anspelande anmärkningar och sårar även kvinnorna.
Reklamen främjar diskrinimeringen av kvinnor som tillgängliga sexobjekt eller låter dem fastna i oskyldiga schablonföreställningar som fortfarande inte accepterar kvinnans roll i den moderna världen.
Den största mängden anmälningar från organisationer som kontrollerar reklam rör kvinnobilder, men det säger egentligen ingenting att endast mycket få anmälningar blir officiella, eftersom 90 % av de anmälda bilderna eller fotona dras tillbaka redan innan beslut.
Hur medier förmedlar bilder, det har vi upplevt under dessa veckor och vi ser ännu inget slut.
Man kan inte uppträda som om det alltid fanns en ren rågång mellan dessa företeelser.
Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter.
Det har både världskvinnokonferensen i Peking och helt nyligen människorättskonferensen i Wien tydligt visat.
De nationella reklamföreskrifterna och reklamkontrollerande instanserna är i de enskilda medlemsstaterna mycket olika.
Den nationella lagstiftningen och EU: s lagstiftning skyddar inte mot nedsättande framställning av kvinnor i mediernas innehåll.
TV-direktivet t.ex., innehåller ingen definition av könsdiskriminering.
Genom de ökande gränsöverskridande utsändningarna av kommersiell reklam men även av våldsinslag står reklamordningen, som vilat på de kontrollmekanismer som funnits hitintills, inför nya utmaningar.
Betänkandet vill åstadkomma mer klarhet och rekommenderar att luckor i reklamkontrollen på nationell nivå täpps till, att reklamutbildningen får en likartad utveckling inom hela EU och att den sammanslutning av europeiska instanser som bevakar reklamutbildningen skall utvecklas till ett äkta europeiskt reklamkontrollorgan.
Betänkandet rekommenderar vidare att det skapas ett rådgivande europeiskt mediaråd, sammansatt av representanter av Europeiska kommissionen och europeiska reklambranschen, som skulle kunna utarbeta en uppförandekodex mot diskriminering i reklamen.
Något som i övrigt absolut inte är obekant i dessa utskott.
Samma tanke kan man även spåra i förslaget om en etikkommission sidoordnad de nationella TV-råden.
Vi skulle också vilja ta initiativ till ett pris för bästa europeiska reklam enligt våra intentioner för att främja en mer realistisk kvinnobild i reklamen.
Men kvinnorna i reklambranschen borde även uppmuntraa sig själva att ta större inflytande över produktions- och beslutsprocessen och att starta alternativa agenturer, som tar fram listig reklam för att därigenom bidra till att kvinnobilden i reklamen mer och mer ställs under dagens motto av rollernas mångfald, originalitet och även kvinnlig kreativitet och att vi äntligen gör upp med myten om " lättklädd är bästa säljare ".
Vi vet att detta betänkande inte för alla glada och jag vet även att det är en känslig bransch, men vi i kvinnoutskottet - och vi har i morse hört en hel rad andra beslut - borde ta upp dessa ämnen och på så sätt uppmärksamma att just dessa saker inte mer får hända.
Det finns så många möjligheter att presentera kvinnor - kvinnor i sin mångfald, i verksamhet.
Det borde även reklambranschen med sina miljon- och miljardstora bidrag tänka på.
