# ID: svediakorp-gov480830
# author: Ahlqvist (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-09-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: SV
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 300
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Det betänkande av min svenska kollega Eriksson som vi nu diskuterar behandlar ett fundamentalt problem.
Jag vill tacka henne för ett mycket bra betänkande.
Våld mot kvinnor är tyvärr en del av välfärdssamhället och kan drabba oss alla, oavsett ålder, miljö och samhällsklass.
Bara i Sverige anmäls varje år ca 18 000 misshandelsfall av kvinnor.
Nästan i samtliga fall är det en man som lever eller har levt med kvinnan som är inblandad.
Detta är dock bara en del av det verkliga antalet fall.
Det är en myt att tro att bara vissa drabbas.
Det är dessutom en farlig myt som vi vårdar oftast för att skydda oss från att inse problemet. "
Det händer inte mig ", säger många tills de möter problemet i den närmaste familje- eller vänkretsen.
Då är det ofta rädslan, skammen, tigandet och skuldkänslan som är våldets bästa allierade.
Om vår kamp mot dessa dolda brott, som kvinnomisshandel är, skall vara framgångsrik, måste vi synliggöra våldet.
Först då har vi möjlighet att åstadkomma en förändring.
Denna kamp måste föras på alla plan.
Vi behöver en lagstiftning som skyddar kvinnorna och straffar våldsmännen; det må vara äkta män, hallickar eller våldtäktsförbrytare.
Vi behöver också ett förebyggande arbete av bland annat frivilligorganisationer.
Ofta upplevs dessa organisationer som närmare och kanske lättare att ta kontakt med än en myndighet.
Därför har vi i socialistgruppen också velat stödja dessa organisationer och fått med dem i betänkandet.
Övergrepp mot kvinnor berör oss alla; vi måste arbeta för kvinnofrid i Europa.
Jag vill också stödja Eriksson i hennes begäran att få lägga fram sina muntliga ändringsförslag till plenum.
