# ID: svediakorp-gov480829
# author: Baldi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-09-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 407
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, mina damer och herrar!
Utan tvekan beror våldet mot kvinnor även på synen på kvinnan.
Äntligen diskuterar detta parlament kvinnans rättigheter under en tisdag förmiddag: det innebär att frågan tas på allvar, åtminstone i denna församling.
Den attityd man intar, och som uppenbarligen är det som leder till våld, är även kopplad till jämställdheten.
Tyvärr släpar vi fortfarande efter och mycket måste göras för att vi skall uppnå jämställdhet.
När det gäller det sexuella våldet finns det förutfattade meningar och fördomar som ännu inte har försvunnit.
Utan tvekan ursäktar sig många med att det är kvinnas uppträdande, de säger att vissa typer av kvinnor tillåter vissa typer av våld.
Detta är verkligen allvarligt.
Man måste börja med att ändra på samhällets attityder.
Inte baa prostitution, pornografi och våldtänkt leder till detta våld.
Vi vet alla vad ett visst budskap kan betyda när det ges på ett visst sätt.
Mycket behöver fortfarande göras.
Våld i hemmet, vilket redan har understrukits, anses fortfarande som en privatsak.
Endast en kvinna av fem anmäler det som händer inom hemmet, innanför hemmets fyra väggar.
I dagarna har det för övrigt inträffat en mycket egendomlig episod i Italien: i Veneto kallade en man på polisen därför att hans hustru inte ville ha samlag med honom.
Detta är utan tvekan en ganska otrolig händelse: det innebär att vi fortfarande står inför en inställning enligt vilken man hävdar att det som sker inom familjen, eller ännu hellre i en relation mellan olika människor, skulle vara baserat på något helt annat.
Det finns med andra ord våld som inte anmäls, och det är mycket vanligt, även därför att kvinnan är rädd och känner skamkänslor: hon är rädd och skäms inför ett samhälle som inte ens tillåter henna att uttrycka sig fritt; hon är med andra ord rädd för de sociala konsekvenserna.
Vi måste utarbeta europeiska strategier för att skapa hem dit kvinnorna kan ta sin tillflykt; vi måste observera det som sker, jämföra det som sker på europeisk nivå; dessutom måste vi se över de juridiska regelverken.
Hur som helst saknas en jämställdhetskultur, utbildning och information, och det återstår fortfarande mycket att göra innan vi verkligen blir medvetna om vad som pågår.
