# ID: svediakorp-gov480824
# author: Larive (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-09-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 369
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Även om våldtäkter i hemmet nu äntligen blivit straffbart i de flesta medlemsstater så finns det fortfarande otroligt mycket av tabun, okunnighet, oförståelse, ovilja att placera våld mot kvinnor högt på den politiska dagordningen.
Det mesta våldet utspelar sig innanför den lyckliga familjens väggar.
Hjälplinjer och kvinnojourer finns ofta inte eller är för få.
Utbildningen av polis och domare är ofta bristfällig.
Vad kan Europeiska unionen nu göra åt detta?
I första hand stimulera medvetenhet, kunskap och mentalitetsförändring, även i ansökarländenar i Central- och Östeuropa så att länder som ligger efter kan anpassa sin lagstiftning, för harmonisering är varken önskvärt eller möjligt.
För det andra, med kraft överta föredragandens förslag om att organisera ett europeiskt år för bekämpning av våld mot kvinnor.
Då måste de mest framgångsrika delarna av de nationella kampanjerna sökas upp och inarbetas i en europeisk kampanj som inte ställs upp från centralt håll utan anpassas efter de nationella behoven.
För det tredje måste uppgifterna äntligen läggas fram på bordet, statistiken.
I Nederländerna har våld mot kvinnor tagits med i den statistiska centralbyråns årliga undersökning.
I Finland, hörde jag, genomför man i år en undersökning i stor skala.
Kommissionen måste stimulera att det sker överallt, först då vet vi vad vi verkligen kämpar mot.
Ofta finns det nämligen inga kvinnojourer och inga hjälplinjer eftersom de är för dyra.
Jag vill påpeka att sådan verksamhet tvärtom är kostnadsbesparande för den nationella budgeten.
Det danska kvinnocentrat i Röntofte har räknat ut det och det borde alla göra.
Kvinnocentrat har sparat in 1, 8 miljoner ecu åt de lokala bostadsmyndigheterna.
Det skulle innebära en enorm besparing för de nationella statskassorna i hela Europeiska unionen.
Min politiska grupp tackar Eriksson för hennes utomordentliga arbete, men nu måste vi gå över till handling.
De tre miljonerna ecu i budgeten för 1997 får inte bara vara en moderiktig reaktion på en skriande belgisk situation.
Det behövs strukturell handling.
Minst fem miljoner ecu i nästa budget och låt oss inte glömma att involvera Östeuropa i detta.
