# ID: svediakorp-gov480823
# author: Schaffner (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-09-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 492
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, kommissionär!
Vem skulle kunna opponera sig mot behovet av en europeisk kampanj för nolltolerans av våld mot kvinnor?
Även om de dramer som nyligen upptäckts i ett antal av unionens länder belyst nödvändigheten av att strängt bekämpa pornografi och pedofili, vare sig det gäller unga pojkar eller små flickor, förefaller det alltmer som om prostitutionen och dess utnyttjande är en sida av den organiserade brottsligheten - narkotikahandlarna fruktar kanske att allmänna åtgärder för att avkriminalisera narkotikan gör handeln mindre lönsam och använder därför kvinnorna som växel, en sorts enhetlig valuta innan den blir slutgiltig, som är mycket mer lönsam som betalningsmedel i handeln med stulna varor.
På så sätt ger en kvinna på gatan som betalning för en stulen bil mycket mer än en summa pengar, t.o.m. vid en god placering, utan några krav på att pengarna skall tvättas.
Våldet i hemmet är däremot fortfarande mycket svårt att ringa in, eftersom det fortfarande är tabu.
Kvinnor som utsätts för våld bär sin historia i hemlighet, antingen av rädsla för repressalier eller av skam gentemot omgivningen.
En europeisk kampanj skulle kanske göra det möjligt, såsom var fallet för pedofili och incest, att befria offren och låta dem få veta att de kan tala, att någon lyssnar och t.o.m. hör.
Tillförlitlig statistik på området skulle ge en uppfattning om vidden av problemet och bidra till att hjälpa de kvinnor som är offer för våldet att tala.
Emellertid förefaller det mig som om Erikssons betänkande inte tillräckligt betonar problemet med barn som dagligen lever med det våld som deras mor utsätts för.
Alla tillgängliga undersökningar visar att gärningsmannen som utövar våld i hemmet många gånger varit antingen offer för eller vittne till våld i sin barndom.
Alltför ofta berättar inte slagna eller misshandlade kvinnor om sin situation eftersom de tror att de på så sätt skyddar sina barn.
I betänkandet föreslås att antalet kvinnojourer skall öka för dessa kvinnor.
Jag tror inte att det är den verkliga lösningen.
Såsom lokal förtroendevald har jag ofta tagit emot kvinnor som kommit och bett om hjälp, kanske för att jag själv är kvinna.
Det institutionella svar jag kan ge dem genom att föreslå dem inkvartering i ett hem, ofta långt från deras egen bostad, är inte en lösning de accepterar.
Utöver chocken som orsakas av våldet vill de inte belasta sina barn med chocken att förlora sina rötter, bryta anknytningen till vänner och skola eller förlora lägenheten.
Det är sant att det är orättvist att det är offret och hennes barn som måste lämna ett hus, skapa distans mellan henne och den som utövar våldet.
Jag tror att det där finns stoff till eftertanke, ett stoff som inte undersökts tillräckligt och som kanske borde bli föremål för ett kommande betänkande.
