# ID: svediakorp-gov480821
# author: Waddington (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-09-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 423
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Jag skulle vilja gratulera fru Eriksson till hennes utmärkta betänkande, och David Martin för att ha väckt tanken i första rummet.
Jag skulle för er vilja redovisa fem skäl till varför vi behöver en europeisk kampanj mot våld mot kvinnor.
För det första finns det ett behov av att öka medvetenheten om förekomsten av våld mot kvinnor i varje land, varje stad och inom alla samhällsklasser.
Tio undersökningar som Europarådet citerar i år har exempelvis med anmärkningsvärd enhetlighet kommit fram till att 25 % av alla kvinnor utsatts för våld i hemmet, och till att mellan 6 och 10 % av kvinnorna varje år utsätts för våld.
För det andra är det av allra största vikt att alla medlemsstater uppmanas att se över sina rättsliga, ekonomiska och sociala stödsystem för våldets offer och det skydd som tillhandahålls mot ytterligare angrepp.
Kvinnor som utsatts för våld - och en majoritet lider i tysthet - och deras barn, måste våga rapportera angrepp, i förvissning om att de kommer att få ett verksamt stöd.
För det tredje bör våld emot kvinnor betraktas som oacceptabelt i hela världen.
Myndigheterna bör förbinda sig till nolltolerans, och offentliga utbildningskampanjer bör drivas för att ändra den åsikt som fortfarande hyses i vissa kretsar, att våld mot kvinnor i familjen, exempelvis, är en privatsak och en fråga av ringa betydelse.
För det fjärde bör icke-statliga organisationer, med expertkunnande när det gäller att stödja kvinnor och att bekämpa våld, beredas möjlighet att dela med sig av idéer och att utväxla god praxis.
En del utmärkta och innovativa lokala kampanjer mot våld kan ha ett större inflytande på den europeiska scenen.
För det femte så behövs det mer forskning om orsakerna till våld och om hur vi kan förhindra det; hur vi kan utbilda våra barn, pojkar och flickor, till att lösa tvister utan våld, hur vi kan ta itu med mobbing; hur vi kan utveckla en ömsesidig respekt för mäns och kvinnors mänskliga rättigheter, och hur attityderna och uppträdandet hos våldsbenägna män kan förändras.
Jag hoppas att denna kammare och kommissionen kommer att stödja anhållan från utskottet för kvinnors rättigheter om en europaomfattande kampanj mot våld mot kvinnor.
Jag hoppas att 1999 kommer att bli ett år vi kommer att minnas, då Europa i sin helhet började bekämpa våld mot kvinnor och visa respekt för mänskliga rättigheter.
