# ID: svediakorp-gov480820
# author: Eriksson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-09-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 659
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Det inte så många här, men det betyder inte att denna fråga inte engagerar oerhört många.
Det är ibland med tveksamhet som jag avhör denna fras här i kammaren, dvs. att det rör sig om en fråga som engagerar oerhört många.
I detta fall vet jag emellertid att det är det, eftersom jag nu under ett helt år har haft tillfälle att arbeta med detta betänkande och också möta människor som aktivt har blivit utsatta för fysiskt våld eller arbetar med att stödja personer som har blivit utsatta.
Ibland står vi som frågande inför hur det kan komma sig att vi har lönediskriminering, att vi har så få kvinnor i beslutsfattande ställning, vilket vi alldeles nyss har talat om.
Vad är orsak och vad är verkan?
Det är väl bara att konstatera att sedan Aristoteles hävdade att kvinnan var en " defekt och underordnad varelse, vars enda uppgift skulle vara att föda ny män ", så har vi kommit en bit på väg.
Fortfarande finns det dock väldigt mycket Aristotelestänkande kvar i de samhällen som vi lever i.
Vi lever kort sagt i patriarkaliska strukturer, där mannen är överordnad och kvinnan är underordnad på alla områden och på alla sätt.
Även vi kvinnor uppfattar oss också som underordnade män.
Så länge vi gör det kommer vi att vara kvar i Aristoteles era.
De yttersta konsekvenserna av dessa samhällsstrukturer är det fysiska våldet som utövas mot kvinnor.
Det rör sig om våldtäkt och andra sexuella övergrepp, misshandel, sexuella trakasserier, prostitution och pornografi.
Det är de yttersta konsekvenserna som vi lever i.
I mitt hemland Sverige dör i dag en kvinna var tionde dag på grund av att hon har blivit misshandlad svårt av någon för henne närstående man.
Vi har under den gångna sommaren haft flera våldtäktsmål uppe till behandling, där vi direkt kan se pornografins avspegling i aktiv handling med s.k. gängvåldtäkter på enskilda kvinnor.
Våldet i hemmet är fortfarande betraktat som en privatangelägenhet.
Men vi vet i dag att det inte är det.
Vi vet inte hur mycket i ekonomiska termer som detta massiva våld, riktat mot kvinnor, kostar skattebetalarna, inte bara i EU utan runt om i hela världen.
I detta betänkande påpekar vi också från utskottet att det kanske är på tiden att vi ser över hur stor denna kostad är, så att vi kan diskutera med de människor som bara kan diskutera och problematisera i kronor och ören.
Jag tycker att det är ett bra betänkande som vi lägger fram till plenum.
Vi har debatterat det flera gånger.
Jag vill dock passa på att under den sista minuten ta upp det som inte står, det som utgör en konflikt som inneburit att jag nu har haft maximal otur.
Det handlar om synen på pornografi och prostitution samt om att kriminalisera de prostituerades kunder i stället för de prostituerade.
Dessa ändringsförslag står inte på grund av maximal otur i administrativ hantering.
Jag vädjar därför till kammaren och till mina kolleger att jag får lägga fram dem som muntliga ändringsförslag och att vi också tar en appel nominal om dem.
Detta utgör nämligen en konflikt av allra största mått, inte minst i hela EU: s samlade kvinnorörelse.
Jag tycker att det vore rättvist att få upp frågorna på bordet och se hur stora skillnader vi har i denna kammare, så att vi sedan vet hur vi skall arbeta med just dessa frågor senare.
Eftersom vi har kommissionär Gradin här, är jag naturligtvis nyfiken på hur detta betänkade mottas av kommissionen och, som vanligt, hur det står till med de ekonomiska möjligheterna och resurserna att göra 1999 till ett Europaår mot våld mot kvinnor.
