# ID: svediakorp-gov480810
# author: Ghilardotti (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-09-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 752
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Låt även mig framhålla det glädjande i det faktum att en stor del av debatten denna tisdagsförmiddag ägnas frågan om lika möjligheter för män och kvinnor.
Detta innebär inte bara att det som utskottet för kvinnors rättigheter och Europaparlamentet har sagt börjar tas på allvar, utan att detta, tillsammans med andra, börjar bli en av de centrala politiska frågorna för Europeiska unionen.
Här handlar det om två viktiga betänkanden.
Det första, om kommissionens årliga rapport om lika möjligheter för kvinnor och män, vars föredragande är Kestelijn-Sierens, redovisar de framsteg som har gjorts under de senaste åren när det gäller att tillämpa lika möjligheter, att utvärdera de framsteg som gjorts, att ge gemenskapens politik för lika rättigheter en tydligare profil, att uppmuntra diskussionen om framtida strategier och att nå ut till en stor publik, eftersom, om man skall döma av de uppgifter som framgår av betänkandet, man kan sluta sig till att kvinnornas rättigheter och behovet och nödvändigheten av att få dem respekterade fortfarande är lite erkända.
Betänkandet omfattar sex olika kapitel och följer, i huvudsak, det fjärde handlingsprogrammets uppläggning.
Det är ett positivt faktum och det innebär att det finns en kontinuitet och konkretion i de val som träffats och i den politik som följts under de senaste åren.
I sin helhet innehåller kommissionens rapport, och här instämmer jag med föredraganden, en stor mängd information, av vilken man kan sluta sig till att, trots de framsteg som gjorts, så ligger principen om lika möjligheter tyvärr fortfarande långt ifrån att verkligen konkret tillämpas i verkligheten.
Låt mig ta ett par exempel som rör arbetslivet.
Trots ett ökande inslag av kvinnor på arbetsmarknaden, så finns det en mycket stark segregation när det gäller kvinnlig sysselsättning, såväl horisontell som vertikal.
Bland kvinnor finner man en högre arbetslöshet, framför allt bland de långtidsarbetslösa.
Trots nationell lagstiftning och gemenskapslagstiftning så förekommer det fortfarande en skillnad på, i genomsnitt, cirka 20 procent mellan kvinnors och mäns löner.
Ett annat exempel utgörs av behovet av balans när det gäller mäns och kvinnors deltagande i beslutsprocesserna.
Även här ser man, trots de framsteg som har gjorts - Beijingkonferensen, kommissionens meddelande - i genomsnitt mindre framsteg inom Europeiska unionen när det gäller kvinnorna, naturligtvis med skillnader mellan olika medlemsstater, trots den betydande utvecklingen när det gäller kvinnornas bidrag och deras betydelse, med stora skillnader när det gäller situationen i olika länder.
All den information som står till förfogande när det gäller frågans olika aspekter åtföljs emellertid inte av en noggrann analys och framför allt en utvärdering av effekterna för politikens utformning.
Det är av den anledningen som jag vill uppmana kommissionen att ta hänsyn till de förslag som föredraganden redovisar i sitt betänkande, så att nästa rapport kommer snabbare, kan användas på ett mer mångsidigt sätt och är mer uppmärksam också när det gäller de förslag Europaparlamentet sedan länge har redovisat i sina olika betänkanden, innehåller fler goda exempel och konkreta instrument, så att mainstreaming, ett ämne som behandlas i Kokkolas betänkande, verkligen blir en inspirerande princip i alla politiska beslut, såväl på unionsnivå som när det gäller medlemsstaterna.
Kokkola gör en mycket skarpsynt analys av hur principen mainstreaming kan tillämpas och lyfter fram inte bara de positiva aspekterna, utan även de brister som fortfarande existerar och ger en serie förslag som jag tror att kommissionen borde ta hänsyn till i sitt arbete.
Mainstreaming är inte ett alternativ till positiva åtgärder: med tanke på att vi är långt ifrån en fullständig tillämpning av lika möjligheter måste båda utvecklas ytterligare.
Mainstreaming skall tillämpas i all politik, och därför vilar ansvaret för detta på såväl kommissionen som medlemsstaterna.
Kommissionen borde ha möjlighet att spela en viktigare roll när det gäller de enskilda staternas olika projekt på utbildningsnivå, ha ett ansvar när det gäller utbildningen av den personal som sedan skall tillämpa reglerna om lika möjligheter.
I debatten om revideringen av strukturfonderna måste bindande regler införas, så att medlemsstaterna verkligen respekterar principen, eftersom de i annat fall riskerar ingrepp i finansieringarna.
Det är nödvändigt att den information som hittills har framkommit förvandlas till bindande regler och konkreta instrument för en verklig politik för lika möjligheter inom Europeiska unionen.
