# ID: svediakorp-gov480806
# author: Leperre-Verrier (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-09-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 296
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Att införa jämställdheten mellan kvinnor och män i gemenskapens hela politik och i samtliga instanser är ett berömvärt företag och jag skulle vilja gratulera fru Kokkola, som utarbetat detta utmärkta betänkande.
Innehållet i betänkandet och kommissionens ansträngningar är lugnande.
Principerna för mainstreaming bildar underlag för unionens alla åtgärder och hela politik på alla nivåer.
Den berör alltså parlamentets samtliga utskott.
Målsättningen med lika möjligheter för kvinnor och män ingår på så sätt i samtliga våra åtgärder och det kan vi bara glädja oss åt.
Viss oro kvarstår dock.
Hur kan man också på männen tillämpa integreringen av lika möjligheter utan åtgärder för positiv särbehandling av kvinnor, om målet är verklig jämställdhet?
Denna brist vittnar om en viss tvetydighet och det stör mig.
Vår föredragande förefaller för övrigt vara medveten om detta när hon begär att åtgärder av denna typ skall genomföras på områden där kvinnor fortfarande missgynnas.
Dessa områden är tyvärr fortfarande alltför många och i vilket fall som helst signifikativa såväl ekonomiskt som politiskt.
Det är fortfarande få kvinnor som innehar beslutsfattande tjänster.
I de femton medlemsländerna innehar kvinnor inte ens en av fem tjänster med ansvar och man kan knappast glädjas åt att 25 % av beslutsfattande tjänster inom kommissionen innehas av kvinnor!
Det är förvisso ett betydande framsteg men vi måste gå ännu längre.
Jag anser därför, mina kära kolleger, att principen om mainstreaming i första hand måste komma kvinnorna tillgodo.
Bristen på jämställdhet som är anledningen till denna debatt påverkar dem mer än något annat.
Den nuvarande situationen kräver inrättande av en kompenserande ojämlikhet som är den enda princip som kan leda till verklig jämställdhet mellan kvinnor och män!
