# ID: svediakorp-gov480801
# author: Maij-Weggen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-09-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 732
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
I denna debatt vill jag främst inrikta mig på Kestelijns betänkande som för övrigt är ett alldeles utmärkt betänkande.
Peijs, min kollega, kommer att ta upp Kokkolas betänkande.
Det är mycket bra att kommissionen lagt fram årsrapporten och det är också mycket bra att kommissionen beslutat lägga fram en sådan rapport varje år.
Jag vill ge kommissionär Flynn en komplimang för detta initiativ.
Det är nu redan femton år sedan Europaparlamentet lade fram en omfattande undersökningsrapport om kvinnans ställning i Europa och sedan dess har det hänt en hel del.
Jag kanske kan påminna om att på den tiden var Veil ordförande för Europaparlamentet, Yvette Roudi var ordförande för undersökningsutskottet och jag själv var som ung parlamentsledamot allmän föredragande för undersökningsutskottet.
Den verksamheten år 1981 åstadkom en hel del.
I varje fall har Europeiska kommissionen sedan dess placerat ämnet " kvinnor " högt upp på dagordningen och vi har sedan dess ett eget kvinnoutskott som inrättades därefter.
Mycket har ändrats till det bättre sedan den tiden.
Medlemsstaterna har på grundval av europeiska direktiv vidtagit en hel del juridiska åtgärder för att tvinga fram en lika behandling av kvinnor.
Kvinnornas ställning i undervisningen, på arbetsmarknaden, i politiken, i styrande organ har förbättrats.
Det har skett en ordentlig ökning av inrättningar som gör det möjligt för män och kvinnor att förena arbete och barnomsorg.
Men ändå finns det fortfarande en hel del saker som ännu inte ordnats på ett tillfredsställande sätt.
Egentligen är det ofattbart att, 25 år efter den tredje emancipationsvågen och 15 år efter Europaparlamentets undersökningsutskott, våra barn, våra döttrar - ursäkta att jag här talar om vår generation - fortfarande upplever samma problem av det enkla skälet att de är kvinnor.
Jag kan ge ett par exempel: i skolan når pojkar och flickor i dag upp till samma nivå och det är ett stort framsteg.
Men det är fortfarande alltför få flickor som går en teknisk utbildning och därigenom hamnar kvinnorna ordentligt på efterkälken när det gäller ny teknologi.
I dag är ungefär 40 % av kvinnorna verksamma på arbetsmarknaden och det är ett stort framsteg.
För femton år sedan låg den siffran endast på 20 % för Nederländerna.
Kvinnor får fortfarande i genomsnitt lägre lön än män och kvinnorna är för koncentrerade till en liten del av arbetsmarknaden och därigenom är deras känslighet för arbetslöshet väldigt stor.
Det behövs extra åtgärder för att avhjälpa dessa problem.
Att förena hushåll och yrkesarbete har blivit mindre invecklat tack vare den utökade barnomsorgen.
Men det är ännu inte bra.
En nyligen genomförd undersökning i Nederländerna har visat att hälften av de unga mödrar som till en början försökt fortsätta arbeta ändå hoppar av efter ett antal månader, med allt vad det efteråt innebär för deras ställning på arbetsmarknaden.
Så de kvinnor som går vidare till politiska toppbefattningar.
Själv var jag i fem år minister i ett kabinett med bara tre ministrar.
Den nuvarande nederländska regeringen har fyra kvinnliga ministrar.
Framstegen är alltså väldigt små och gäller inte bara för den nederländska regeringen, det gäller egentligen för alla regeringar.
Samma sak gäller också för toppbefattningar inom tjänstemannakåren, i näringslivet, i fackförbunden och i samhällsorganisationer.
Här visar även de europeiska institutionerna upp en felaktig bild.
Antalet kvinnliga kommissionsledamöter och antalet kvinnliga generaldirektörer och direktörer, sammantaget ser det inte bra ut.
Det är synd eftersom Europeiska kommissionen egentligen borde vara ett gott föredöme, för annars är kritiken mot medlemsstaterna inte särskilt trovärdig.
Jag skulle vilja be kommissionär Flynn att i fortsättningen ta med kvinnornas ställning i institutionerna i sin årsrapport.
Kvinnornas situation kring år 2000 är alltså bra mycket bättre än för 25 år sedan men problemen är ännu inte lösta och det har till och med tillkommit en del problem.
Jag tycker det är bra att kommissionen i fortsättningen lägger fram en rapport varje år.
I många år till kommer det att behövas uppmärksamhet och åtgärder för kvinnans roll i vårt samhälle och kvinnorna måste i detta vara solidariska med de män som hjälper dem.
För jämställdhet mellan män och kvinnor i vår värld ger en bättre värld tycker jag.
