# ID: svediakorp-gov480786
# author: Paasio (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-09-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 308
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Rätten att ta emot och sända post hör till de centrala medborgerliga rättigheterna i ett civiliserat land.
Det är också samhällets sak att sörja för att dessa rättigheter finns.
Även i länder med stor yta och glest bosatt befolkning måste postservicen så likvärdigt som möjligt nå alla delar och alla medborgare.
Denna princip kommer oundvikligen åtminstone i någon mån i konflikt med den fria marknadens princip.
Man måste kunna sörja för att en avreglering och breddning av postmarknaden inte tränger ut posten som en offentlig serviceform som utgår från lika behandling av alla medborgare och områden.
I debatten om samhällsomfattande tjänster är det är svårt att undgå ett intryck av att principen om att bland annat olika företag skall få fritt tillträde till postmarknaden i viss mån fått rollen av viktigaste princip.
En sådan utveckling måste i tid få tillräcklig uppmärksamhet.
Det är klart att man inte vill in på postmarknaden därför att man vill garantera medborgare och företag bättre och mångsidigare posttjänster, utan därför att man vill idka vinstgivande affärer.
Följden blir att intresset i första hand gäller stora städer där verksamheten ger det bästa resultatet.
Postservicen i avlägsna och glest bebodda områden förblir det offentligas uppgift, en uppgift som inte ger stor ekonomisk behållning.
Kostnadsmarginalen blir ofta negativ och måste bekostas av samhället med skattemedel.
En sådan utveckling leder för en offentlig ekonomi under hårt budgettryck till att tillgången på posttjänster försämras och ett eftergifter görs i den viktiga jämlikhetsprincipen.
Man måste i god tid gripa in i denna utveckling för att samhället skall kunna svara för att de som bor i glesbygder inte heller i detta avseende skall bli förfördelade.
Frambefordring av post som en renodlad affärsverksamhet medför också viktiga ansvarsproblem som inte tillräckligt har diskuterats.
