# ID: svediakorp-gov480778
# author: Moreau (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-09-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 653
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Posttjänsten bidrar genom sina sociala, ekonomiska och kulturella aspekter till en grundläggande rätt för människan: rätten till kommunikation.
Den kan därför inte betraktas som en enkel vara som helt underställs marknaden.
Rådets gemensamma ståndpunkt, vilken innefattar flertalet av Europaparlamentets ändringsförslag som kommissionen förkastat, begränsar i praktiken postsektorns avreglering men öppnar ändå dörren för den.
Genomförandet av kommissionens och vissa medlemsstaters regeringars ultraliberala målsättningar bromsas förvisso upp: artikel 7 placerar t.ex. gränsöverskridande post och direktreklam bland reserverade tjänster minst fram till år 2003.
Viljan att plocka det bästa ur de mest lönsamma sektorerna till förmån för privata företag och lämna de sämsta delarna till de offentliga myndigheterna hålls alltså i schack för de kommande åren.
Rådet tvingades beakta de anställdas och postanvändarnas trofasthet mot den allmänna tjänsten.
Stora sociala rörelser i bl.a.
Frankrike och Tyskland har uttryckt viljan att inte låta den offentliga posten raseras.
Deras ansträngningar har burit frukt.
Den sociala rörelsens och den allmänna opinionens konstanta ingripande i ärendet utgör för övrigt en garanti för att den gemensamma ståndpunktens erfarenheter skall förverkligas och att de av avregleringens målsättningar som den kan gynna hålls i schack.
Det är i det hänseendet vi lämnar två ändringsförslag som syftar till att säkerställa lika tillträde för användarna av den allmänna tjänsten, med en utjämning av tariffen och försäkran om en kvalitetstjänst som är tillgänglig för alla oavsett geografiska förhållanden.
Jag skulle vilja rikta uppmärksamheten på två andra punkter.
Dels de nya tjänsternas uteslutning från den reserverade tjänsten, vilket kommer att begränsa utvecklingen av den offentliga tjänsten.
Dels det faktum att vissa stater kan införa mer liberala åtgärder, vilket medför risk för illojal konkurrens och kan äventyra ett rättvist samarbete inom posten i Europeiska unionen.
Artikel 7.3 slutligen innebär att ett beslut kommer att fattas senast den 1 januari 2000 om den fortsatta avregleringen av posttjänsten, särskilt direktreklam och gränsöverskridande post.
Men å vems vägnar bör vi bedöma att avregleringen utgör den enda framtida vägen?
Och är det inte ogrundat att basera denna diskussion på en utredning som läggs fram innan 1998 års slut, dvs. några månader efter det att direktivet trätt i kraft?
Erfarenheterna från den avreglering som redan ägt rum borde emellertid göra oss försiktiga.
Konkurrensutsättning och privatisering medför i allmänhet negativa konsekvenser för sysselsättningen, för tjänsternas kvalitet och för personalens ställning.
Exemplet Sverige är verkligen upplyftande i det hänseendet: med avregleringen avskaffades 25 % av arbetstillfällena, 30 % av kontoren stängdes och avgifterna för enskilda ökade med 42 % på fyra år.
Jag skall tillägga att angreppet på det offentliga monopolet ofta leder till sammanslagning av privata koncerner, vilka har en tendens att bli verkliga oligopol som bryr sig föga om det allmänna intresset och endast eftersträvar vinst.
Vår grupp kräver ännu en gång att en verklig utvärdering över avregleringen upprättas, där de sociala aktörerna beaktas - bl.a. personal och användare - snarare än att avregleringen fortsätter till vilket pris som helst.
I motsats till den destruktiva konkurrens som medför mänskligt och materiellt slöseri vill vi verka för att försvara och främja offentliga tjänster som bäst kan ta tillvara allmänintresset för en vision som också är solidarisk med förhållandet mellan folken och nationerna, med utveckling av samarbete för ömsesidigt intresse, grundat på mänskliga behov.
Samarbetet mellan medlemsstaternas postväsenden är det enda sättet att positivt tillmötesgå vår tids utmaningar.
Det bör åtföljas av verkliga möjligheter att ingripa och nya rättigheter för anställda och användare.
Varje medlemsstat bör fritt kunna välja ställning för operatörer, monopolets omfattning, definitionen av uppgifter av allmänt intresse och kriterier för förvaltning för att gynna sysselsättning och utbildning.
På så sätt kan vi uppnå en harmonisering uppifrån av posttjänsten i folkens och medlemsländernas intresse.
