# ID: svediakorp-gov480758
# author: Viola (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-09-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 698
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, ärade kolleger!
Det är med stor tillfredsställelse jag välkomnar Azzolinis betänkande och meddelandet från kommissionen om sammanhållningspolitiken och kulturen eftersom jag är övertygad om att den senare måste skyddas och betraktas även ur helt nya synvinklar, som t.ex. dess betydelse för sysselsättning och utveckling.
Jag tror detta är ett nödvändigt påpekande som utan tvekan kommer att finna stöd hos såväl föredraganden som andra talare.
Det är av grundläggande betydelse när det gäller respekten för kulturen och för de olika enskilda traditionerna i de europeiska länderna att man skiljer på den kultur som skall skyddas och den kultur som skall säljas, samtidigt som man håller sig inom de ramar som kommissionen föreslagit, vilket innebär att man ser hela kulturen, i dess många olika aspekter, som ett verktyg för att öka sysselsättningen.
Det är rätt att se kulturen som en källa till sysselsättning, men det är lika korrekt att försöka att inte kasta kulturen i händerna på spekulanter och sådana som kan komma att förstöra det som människorna och deras traditioner under sekler har skapat och fört vidare.
Ett exempel som inte är efterföljansvärt är det som har gjorts inom turismen, där en många gånger fullständigt okontrollerad utveckling av turistindustrin har gjort om kuster, öar och kulturstäder till hamnar, asfaltdjungler och tältstäder för turister.
För det mesta helt utan någon känsla för kultur eller ens ett minimum av normer.
Det är nödvändigt att alla blir medvetna om hur ömtåliga alla kulturformer är och att de riskerar att gå förlorade efterhand, att de riskerar att dränkas i en förflackad världslighet och att blandas upp med nya former av masskultur som saknar traditioner.
Därför måste vi prioritera alla former av åtgärder och hjälp som innebär en uppmuntran till respekt för och bevarande av kulturtillgångar, språkliga traditioner, regionala uttrycksformer och idrottsevenemang som förts vidare genom historien.
Kultur och sammanhållningspolitik som nya källor till sysselsättning: på det viset skulle jag vilja understryka nödvändigheten av att man inte skapar nya typer av osäkra säsongarbeten, vilket ofta händer inom turismbranschen.
Det skulle i stället vara bra att stimulera känsligheten för kulturella värden på ett så strukturerat sätt om möjligt, att till exempel utveckla möjligheterna att återställa kulturarvet genom att man upprättar förteckningar över yrkesfolk, erkända i hela Europa, eller att man inför diplom och intyg som gör det möjligt för arkitekter, restauratörer etc. att flytta mellan olika länder.
Det skulle emellertid vara lämpligt om kommissionen inledningsvis kunde angripa denna problematik genom att konstatera att en avsättning på endast tre procent av samtliga medel i strukturfonderna till finansiering av projekt som hänger samman med kulturarvet är alltför lite: den andelen måste höjas.
Det krävs dessutom en ny och mer omfattande juridisk bas, som inordnar frågan om kulturen i reformeringen av strukturfonderna.
Jag skulle dessutom önska att två speciella geografiska områden kunde lyftas fram mera i samband med att man närmar sammanhållningspolitiken och kulturpolitiken till varandra och det är städerna och öarna: de förra därför att de utgör den verkliga skådeplatsen för denna idé, med förmågan att göra det europeiska konstnärliga uttrycket till en faktor som driver utvecklingen, de senare, öarna, just därför att de ligger långt från fastlandet och många gånger bär på tydliga vittnesbörd om speciella historiska epoker, arkitektstilar, hantverksformer och dialekter som i flera fall har förblivit opåverkade.
Jag instämmer därför fullständigt i det ändringsförslag som lagts fram av Alavanos i frågan och det gläder mig att han presenterade det.
Under den utfrågning i november förra året, där man diskuterade kultur och sammanhållningspolitik, framfördes det intressanta förslaget om ett sjunde målområde, ett målområde som skulle vara ägnat helt åt kultur, ett mål av horisontell typ.
I samband med den kommande reformeringen av strukturfonderna har denna idé allvarliga svårigheter att komma fram på grund av de omfattande nedskärningarna av målen i allmänhet.
Det skulle därför vara lämpligt att utnyttja fonderna på olika sätt: ett av dem skulle kunna bestå av gemenskapsinitiativ på utbildningsområdet.
