# ID: svediakorp-gov480665
# author: Van Miert (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-07-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 879
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Ordförande, jag skulle första vilja gratulera föredraganden, Bernard Castagnède, till detta betänkande där Europaparlamentet diskuterar utvecklingsfrågorna och strukturåtgärderna i Frankrike.
Förtjänsten med betänkandet, och för övrigt också med det därtill fogade förslaget till resolution, är att uppmärksamheten fästs vid de särskilda problemen i franska regioner.
Det handlar härvid om regioner som missgynnas av sin avlägsna position så som län på andra sidan havet eller i egenskap av ö, som Korsika.
Regioner som har att kämpa med problem för att drygt 50 arbetsmarknadsområden drabbats hårt av industriell nedgång och slutligen också landsbygdsområden som hotas av avfolkning.
Också kommissionen, damer och herrar, är övertygad om att dessa regioner verkligen har att kämpa med dessa specifika handikapp som också måste angripas.
Därför försöker man sedan 1989 i de kombinerade programdokumenten och i programmen inom ramen för gemensamma initiativ, att ta hänsyn till denna problematik.
När det gäller biståndet från strukturfonderna skulle jag snabbt vilja säga något om fyra punkter.
Först pekar föredraganden på att överföring av krediter genom nationella myndigheter till förmånstagarna fortfarande ofta går för trögt.
I förslaget till resolution hävdas att denna tröghet avskräcker de som skall genomföra programmen och medför fara för att programmen inte skall flyta smidigt.
För övrigt, ett antal påpekanden har också visat på det.
För jag kan bejaka detta fastställandet.
Överföringen av krediter från Paris till regionerna tar i genomsnitt fyra till sex månader och den senaste tiden har vi visserligen sett någon förbättring, men det ser ut som om artikel 21 i förordningen om samordning av strukturfonderna, som utgår från en period på maximalt tre månader, fortfarande inte respekteras.
Kommissionen kommer att påpeka detta för den franska regeringen och begära att den vidtar åtgärder för att snabba på överföringen av europeiska krediter.
Vidare pekades också på problemet med omlokalisering av företag mellan olika medlemsstater men också mellan regioner i medlemsstater och det är ett problem som allt eftersom verkligen utvecklas.
Jag får regelbundet klagomål till exempel från Tyskland och från Västtyskland där företag lockade av bidrag i de Neue Bundes-länderna i vissa fall slår sig ner några tiotals kilometer bort.
Samma problem finns i Belgien, där företag flyttar från den ena regionen till den andra och där man då förmodar att också det har att göra med den regionala hjälpen som eventuellt ges där.
I Frankrike förekommer också det och vi får självklart fenomenet " gränsöverskridning ".
För övrigt har industriministerrådet under sitt senaste sammanträde bett kommissionen att titta närmare på det.
Jag kan försäkra er, damer och herrar, att vi håller på med det, också med hänsyn till de regionala fonderna och den nationella regionala hjälpen som får ges för att åtminstone försöka komma med idéer för att undvika de perversa effekterna.
I övrig måste man naturligtvis acceptera logiken i regionalpolitiken, det vill säga att man hjälper regioner som har handikapp, endera genom strukturfonder eller nationella budgetmedel.
Den logiken måste man naturligtvis acceptera.
Och det kan naturligtvis leda till att vissa företag flyttar från den ena platsen till den andra, bortsett från den egna ekonomiska logiken som naturligt leder företag till att koncentrera sina verksamheter.
Den tredje punkten som jag vill säga något om är den extrema stelheten i principerna som bestämmer om bidrag får lämnas eller inte.
Men först vill jag peka på att dessa principer för de olika fonderna och för de sex målsättningarna med ibland mycket stor noggrannhet har fastställts i strukturfondsförordningen.
Och att kommissionen därför är förpliktad att se till att dessa principer respekteras.
Om rådet ålägger oss den stelheten, kan kommissionen svårligen undandra sig det.
Å andra sidan fastställer de regionala instanserna åtgärder för verkställighet av strukturfonderna, varvid ofta regler införs som är ännu mer restriktiva än de som finns i de globala programdokumenten.
Så uppstår naturligtvis intrycket av att det handlar om gemenskapens stelhet medan den ytterligare stelheten, om jag får säga så, egentligen skapas på platsen.
Vi kommer säkert att se, också med hänsyn till den vidare diskussionen som vi kommer att få inom ramen för dokument 2000, vad som vidare kan göras åt det.
Jag vet att min kollega Wulf-Mathies är särskilt känslig för denna problematik och hon står säkert till ert förfogande för vidare diskussioner.
Jag skulle då vilja avsluta med den sista punkten och det gäller tillerkännande av bidrag från strukturfonderna efter 1999.
Jag har redan hänvisat till dokumentet som kommissionens ordförande Santer lade fram denna vecka.
Jag tror, så som de flesta talare har angivit, att det handlar om ett balanserat närmande där vi vill bevara kärnan i regionalpolitiken, också möjligheten till ingripande, men koncentrera frågorna bättre.
Alltså att reducera antalet målsättningar och att vi också vill göra något åt byråkratin som är följden av det och liknande.
Men jag är övertygad om att ni ännu kommer att ägna många timmar åt diskussionen om dokumentet, bland annat avseende strukturfonderna och den regionala hjälpen.
Därför anser jag mig kunna avsluta det så i dag, ordförande.
