# ID: svediakorp-gov480662
# author: Lindeperg (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-07-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 747
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, först av allt skulle jag vilja tacka min kollega Bernard Castagnède för att han varit klok nog att lyssna under utarbetandet av sitt betänkande.
Efter diskussioner i utskottet har han faktiskt antagit alla de ändringsförslag som jag lade fram för min grupps räkning.
Dessa antogs i utskottet och vi är följaktligen helt nöjda med betänkandet, så som det lagts fram inför omröstningen i dag.
I denna diskussion skulle jag alltså bara vilja påminna om de huvudsakliga punkter som vi ansåg vara viktiga att betona.
Alla är väl medvetna om att vi befinner oss i ett avgörande skede i regionalpolitiken.
Rapporterna om strukturåtgärderna i medlemsstaterna är alltså särskilt viktiga.
Vi är väl medvetna om den sociala sammanhållningens stora betydelse och i detta sammanhang när vi en önskan att få se den fungera bättre, med större insyn och effektivitet.
Därför har vi en tendens att betona bristerna och svårigheterna, för att bättre kunna avhjälpa dem.
Naturligtvis är detta det huvudsakliga syftet med den här typen av betänkande, men det är också nödvändigt att starkt påminna om regionalpolitikens positiva aspekter, vilket min kollega Castagnède just talade om i sitt inlägg.
Positiva aspekter när man talar om inverkan på den ekonomiska och sociala sammanhållningen, på tillväxt, på yrkesutbildning, på sysselsättning men också vad gäller utarbetandet av en global och sammanhängande vision för en jämlik utveckling av territorierna med avseende på grupper av regioner med gemensamma problem.
Strukturpolitiken garanterar en sammanhållning på ett helhetsplan och vinnlägger sig om de prioriteringar som definierats på gemenskapsnivå - sysselsättning, respekt för miljön - vilket återverkar i mycket hög grad på de lokala initiativen.
Detta måste verkligen betonas och jag gläder mig åt att det görs i betänkandet, så att inte argumenten för en återgång till nationella stöd som hörs allt oftare i Frankrike skall få fritt spelrum.
Dessa stöder sig på konstaterandet att fonderna inte utnyttjas i tillräckligt hög grad och hävdar att finansieringens rundtur mellan Paris, Bryssel och regionerna verkligen är högst invecklad, och att det skulle vara så mycket enklare om varje stat direkt finansierade sitt stöd till regionerna.
Men det skulle innebära slutet för en av de politiska tankegångar som på bästa sätt ger medborgaren möjlighet att konkret bli familjär med den europeiska idén.
Vi måste bekämpa detta sidospår genom att poängtera de positiva aspekterna och genom att försöka föreslå hur verksamheten kan förbättras, vilket betänkandet också gör.
Visserligen är det otillräckliga utnyttjandet av fonderna ett faktiskt problem, men man borde snarare fundera över de sandkorn som hindrar mekanismen, än förhastat dra slutsatsen att den finansiella volymen är för stor för behoven.
De komplexa förfarandena har betonats rikligt och jag skall inte uppehålla mig vid det.
Men borde man inte börja med att sopa framför sin egen dörr, innan man gör sig lustig genom att systematiskt peka ut Bryssels teknokrati?
Det största ansvaret har väl ändå den överdrivna centraliseringen enligt fransk modell, SGAR och regionsprefekternas stränga förmyndarskap som allt för ofta leder till att de lokala myndigheternas och aktörernas roll marginaliseras?
Otillräcklig information, brist på insyn i urval och uttagning av ärenden, brister i demokratin på alla beslutsnivåer samt svårigheter att samla medfinansiärer, hindrar en välgenomtänkt utnyttjande av de europeiska anslagen.
Men vad kan man då säga om de överdrivet tungrodda och långsamma finansiella flödena, när man vet att franska statens budget fungerar som en administrativ mellanstation. och att den i allmänhet inte har alltför bråttom att sända fondanslagen vidare till den slutgiltiga mottagaren, vilket försätter denne i riskfyllda situationer?
Dessa situationer är oacceptabla för vissa företag, främst inom den tredje sektorn, eftersom de inte har tillräckligt med eget kapital.
Av denna anledning och på grund av svårigheten att hitta medfinansiärer, är denna sektor inom den sociala ekonomin nästan utestängd från strukturfonderna.
Det är verkligen skada att göra sig av med sitt erkända kunnande vad gäller yrkesutbildning och sysselsättning.
Herr ordförande, kära kolleger, jag gläder mig avslutningsvis över detta balanserade betänkande som visserligen betonar det ansvar som ligger på kommissionen, men som också förstår att uttala sig skarpt om den franska statens ansvar och dess administration, som enligt vad jag förstår spelar en mycket mer avgörande roll i de svårigheter som tagits upp i betänkandet.
