# ID: svediakorp-gov480656
# author: Van Miert (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-07-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 679
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Ordförande, jag skulle vilja börja med att hjärtligt tacka LeperreVerrier för hennes betänkande och också den positiva inställningen som går hand i hand med det.
Jag vill också genast säga er att jag inte bara förstår men också fullt beklagar alla inlägg som gjorts på grund av ett missnöje vad gäller de finansiella medlen, de blygsamma finansiella medel som hänger samman med det.
Jag tycker att indignationen är riktig och att nu när vi allt eftersom hamnat i en situation innan bifall, måste denna sortens frågor allt eftersom få ökad betydelse.
Att det också kommer trycket att öka för utvidgning av denna sortens aktioner och då också förse dem med de nödvändiga finansiella medlen.
För övrigt skulle jag redan med en gång vilja säga att rådets hållning inte är accepterad av kommissionen.
Min kollega, Cresson, har gjort det tydligt att kommissionen inte är enig med hållningen som rådet intagit i frågan.
Beloppet som ni nu anger kommer antagligen inte att kunna uppnås denna gång, men låt oss hoppas att kommissionen tillsammans med parlamentet kommer att försöka att få mer medel till förfogande.
Nå, damer och herrar, ni har fastställt att kommissionen efter alla dessa år nu har kommit så långt att vi kan gå framåt med tre länder, och också parlamentet har insisterat på det för faktiskt har vi redan hållit på med det i fyra år.
Ni vet att det är angeläget.
För om vi inte gör det nu skjuts ärendet åter upp och det skulle ju särskilt i detta ögonblick vara en dålig politisk signal som är svår att förklara för människor i länder som står på tur inför ett medlemskap.
Så därför tackar jag på kommissionens vägar och på kollegernas vägnar för att parlamentet, trots dess hårda kritik av omfattningen av medlen, trots kritiken av en del frågor, ändå är berett att deltaga.
Jag skulle när det gäller ett par påpekanden som helt riktig har gjorts, för övrigt också av föredraganden, LeperreVerrier, vilja säga att jag har förståelse för förslaget som hon lämnat om att inrätta en sorts comité de pilotage, men att vi tycker att det kanske inte är nödvändigt att göra det.
Det finns redan så många utskott.
Ni vet att vi ändå försöker begränsa ökningen av allehanda utskott.
Men vi tar dock idén mycket allvarligt, som föredraganden fört fram att dessa program måste kontrolleras ordentligt.
Jag tror, frun, men jag kan också specificera det mer bilateralt om ni önskar det, att kommissionen har sett till att det finns en räcka av åtgärder i det avseendet.
Så jag tycker att vi i grunden kan möta era bekymmer utan att nödvändigtvis inrätta ett tillfälligt utskott.
Det har också talats om språken, damer och herrar, det är naturligtvis känt för er hur mycket jag personligen håller på att språken som vi arbetar på är de officiella språken och att de alltid respekteras vederbörligen.
Så jag kan absolut förstå när en del av er pekar på den punkten och säger: titta, låt oss inte glömma bekymret med språken som människor är vana att arbeta på och tala och som man kulturellt verkar i.
Å andra sidan tror jag dock att vi tillsvidare, så länge de berörda kandidaterna inte är medlemmar i Europeiska unionen, måste hålla på spelregeln att vi arbetar på de nu befintliga elva officiella språken.
Damer och herrar, jag skulle vilja avsluta det så och ursäkta mig för faktumet att en del andra aspekter som helt riktigt nämnts, på grund av den begränsade tiden som vi förfogar över, inte har tagits upp.
Än en gång mitt tack för er positiva inställning till att ändå medverka i denna fråga, trots den grundade kritiken som jag fastställer finns här i parlamentet och, som jag kan försäkra er, till största delen delas av kommissionen.
