# ID: svediakorp-gov480647
# author: Leperre-Verrier (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-07-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 827
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, kommissionsledamoten, mina kära kolleger, denna sammanträdesperiod har till stor del ägnats åt problem som hänger samman med utvidgningen.
Denna förmiddag avslutar vi med en mer praktisk övning då det gäller ett yttrande från vårt parlament om vissa Central- och Östeuropeiska länders deltagande i gemenskapens program för utbildning, yrkesutbildning och ungdom, i detta fall Ungern, Tjeckien och Rumänien.
I denna strategi för länder som ansökt om medlemskap är detta ett första steg som kanske är litet men ändå en stark symbol för den vilja till öppenhet vi ser.
Till följd av att tilläggsprotokollen undertecknades under 1996 av fem Central- och Östeuropeiska länder, preciserade associeringsråden bestämmelserna för dessa länders deltagande i gemenskapens program.
De uttryckte en vilja att göra området " utbildning, ungdom, yrkesutbildning " till den första länken i gemenskapsåtgärderna.
Vi kan bara glädja oss över detta, eftersom utbildning och yrkesutbildning är grundläggande faktorer när det gäller att bringa befolkningar närmare varandra.
Dessutom förekommer redan utbyten på området eftersom de tre berörda programmen kan stödja åtgärder som omfattar Central- och Östeuropeiska länder.
Genom Tempus-programmen, som upprättades redan 1990 inom ramen för Phare, lades också grunderna till ett samarbete mellan universiteten.
I enlighet med detta avtal kan Ungern, Tjeckien och Rumänien delta i alla åtgärder inom ramen för de tre programmen.
Ett minimiantal av partner i Europeiska unionens måste dock vara berörda för att de projekt som föreslås skall godkännas.
Om dessa tre länder blir medlemmar efter att de deltagit i programmen skall de också upprätta nödvändiga nationella strukturer för sitt deltagande.
På det finansiella planet skall de berörda länderna bidra till budgeten för programmen (nödvändiga medel för budgetåret 1997 har redan anslagits), men de har givits möjligheten att använda upp till 10 % av Phare-programmets anslag.
Det bör slutligen noteras att ett lands samlade mottagna stödbelopp inte får överskrida landets finansiella bidrag.
Det handlar alltså verkligen om ett avtal om deltagande som slutits mellan partner och inte om ett biståndsprogram.
Detta är viktigt eftersom de Central- och Östeuropeiska länderna ibland känt sig som biståndsmottagare i förhållande till Europeiska unionen.
Villkoren för Ungerns, Tjeckiens och Rumäniens deltagande verkar nu vara uppfyllda.
Länderna har uttryckt sin vilja om att delta och har samlat nödvändiga anslag.
Det återstår dock vissa obesvarade frågor, främst tre stycken.
För det första har situationen till stor del ändrats från det att avtalsprotokollen undertecknades och fram till i dag.
Jag skulle till och med kunna säga att från det att jag utsågs till föredragande och fram till denna debatt, har utvidgningsprocessen till viss del hejdats av regeringskonferensens blandade resultat, för att inte säga misslyckande.
Valet av de länder som tagits ut till denna första förhandlingsrunda verkar också en aning godtyckligt, kommissionsledamot Van Miert.
För det andra måste man kanske fundera över den metod som valts.
Att låta de Central- och Östeuropeiska länderna delta i våra gemenskapsprogram är naturligtvis bra.
Men man måste också i praktiken ha medel för detta!
Budgeten för Sokrates-programmet är som alla vet för liten.
Vi måste höra upp med detta hyckleri som består i att storslaget annonsera associeringsavtal, samtidigt som nödvändiga budgetökningar fryser inne ...
Vi måste undvika att den frustration som en del ungdomar i Europeiska unionen känner över att inte kunna delta i åtgärderna inom ramen för dessa program på grund av otillräckliga medel, även sprids till ungdomar i dessa länder.
En sådan medicin skulle vara farligare än själva sjukdomen!
Min tredje fundering gäller de Central- och Östeuropeiska länderna och deras behov på området för utbildning och yrkesutbildning.
Hur kan man försäkra sig om att programmen verkligen bidrar till att anpassa deras utbildningssystem, eller till att garantera de rättigheter för barn och ungdomar som fortfarande inte respekteras.
Dessa olika frågor har lett vårt arbete, och utskottet för kultur, ungdomsfrågor, utbildning och media har röstat för ett antal ändringsförslag, efter yttranden från utskottet för sysselsättning och socialfrågor och från budgetutskottet.
Jag skulle vilja tacka Glase och hennes kolleger i budgetutskottet för deras medverkan.
Dessa ändringsförslag är visserligen bara vägledande, det vet vi, men jag skulle ändå vilja höra kommissionsledamotens åsikt.
Dels om nödvändigheten av att först öka budgeten för Sokrates-programmet och dels om hur åtgärderna inom ramen för dessa program skall utvärderas i de berörda länderna.
Kommissionsledamot Van Miert, ni inser säkert att de svar vi kommer att få blir avgörande när processen framskrider, å ena sidan när det gäller andra länder (i dag talar man om Cypern, Polen och Slovakien) men också när det gäller andra program.
Vi är kanske föregångare i dag, men det betyder inte att vi nödvändigtvis måste flytta in i ett ofärdigt bygge!
