# ID: svediakorp-gov480641
# author: Van Miert (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-07-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,370
# sentences: 52
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Tack ordförande, först skulle jag särskilt vilja tacka Thyssen och också vilja gratulera till detta betänkande, för övrigt också alla de som har medverkat till det, för det visar en utomordentlig grundlighet som hela detta ärende tagits itu med och studerats.
Bortsett från förhållandena som finns mellan kommissionen och parlamentet är det dessutom också ett intellektuellt nöje att på detta sätt kunna umgås med varandra och kunna diskutera verkligen ganska invecklade men mycket viktiga ärenden för en stor del av vårt ekonomiska liv.
Därför vill jag mycket speciellt tacka Thyssen, också för lovorden som hon riktade till vår administration.
När det sker någon gång, tar jag naturligtvis med stor glädje åt mig det.
Jag skulle grundläggande vilja säga följande, men kanske först något som gäller en liten mening i grönboken som egentligen tas lite ur sitt sammanhang.
Nämligen stängningstid och allt som har med det att göra.
Det är inte meningen att kommissionen skall syssla med det.
Det är nationella angelägenheter.
Vad vi har konstaterat är en tendens i ett antal medlemsstater och vi har välkomnat det, men samtidigt, det står också i grönboken, har vi sagt att: den sortens tendenser får inte innebär fara för andra saker, sociala bekymmer till exempel.
Alltså, den meningen är formulerad på ett balanserat sätt och jag skulle också vilja be om att man läser den på det sättet och inte drar fram en aspekt och drar den ur sitt sammanhang.
Nu till det grundläggande, det handlar verkligen om en mycket viktig angelägenhet, för vi talar här om många hundra tusen, ja, miljoner arbetsplatser i Europeiska unionen.
Distributionssektorn, alla har med den att göra och egentligen handlar det här om regler om hur man umgås med varandra i den sektorn.
Vad får man göra och vad får man inte göra.
Var missbrukar människor maktpositioner, oftast till förfång för de mindre företagen och var görs det inte.
Det handlar det egentligen om.
Och okej, jag går inte mer in på själva substansen i problematiken, de vertikala avtalen kan vara såväl konkurrensbefrämjande som konkurrenshämmande, det beror på i vilket sammanhang de uppträder.
Men ett antal påpekanden som förs fram i betänkandet skulle jag speciellt vilja gå djupare in på.
Först också glädjas över det faktum, vilket nyss underströks i inläggen, att egentligen praktiskt taget alla som har sysslat med detta, ställer sig bakom den ramanalys som grönboken erbjuder och också välkomnar att kommissionen vill titta på frågan med kritiska ögon, och därigenom också fråga var och en som sysslar med detta om hans åsikt, och att vi efter en relativt lång men grundlig diskussion tillsammans skulle kunna komma fram till slutsatser.
Naturligtvis, en del av de slutsatserna kommer att vara kontroversiella, det kommer man inte att kunna komma ifrån, men vad vi vill är att de justerade reglerna, på basis av nuvarande artikel 85, att de ansluter till marknadens verklighet, och det har fru Thyssen precis också understrukit, för vi måste handla inom ramen för fördraget.
För en del av kritiken som med rätta riktades mot den nuvarande politiken som består sedan mer än trettio år, var att den var för juridisk.
Att man bedömer fallen allt för mycket på basis av texter, utan att titta på vad som i verkligheten utspelar sig på marknaden.
Det vill vi alltså nu göra på ett mycket bättre sätt.
I detta sammanhang skulle jag verkligen vilja välkomna det som ni säger i punkt två i förslaget till resolution, nämligen placering inom ramen för artikel 85.
Vad som då stör mig lite grand, är att i punkt 15 tror jag, skenbart suggereras att alla vertikala avtal i framtiden måste placeras utanför artikel 85, kanske får jag be er om att än en gång titta på texterna, för när jag läser det ser jag ändå en liten motsägelse.
Men okej, det är ett påpekande som jag framför.
En ny politisk riktlinje kan dock dras upp och sjösättas när det gäller verklig tillämpning av artikel 85 på de vertikala avtalen, bland annat genom en förskjutning, jag har redan sagt det, från mer juridiskt till mer ekonomiskt närmande.
Med hänsyn till den begränsade tiden skulle jag vilja gå in på antagligen en av de mest kritiska punkterna som egentligen diskuteras i hela detta ärende.
Alla är förespråkare för ökad flexibilitet, att försöka koppla bort byråkrati.
Också vi vill det, och vi vill koncentrera oss på de viktigaste fallen och samtidigt skapa rättssäkerhet.
Därför är bevarandet av gruppundantag, tror jag, ett bra sätt att bidra till det och jag har förstått att parlamentet också önskar det.
Också vi kommer att försöka, i möjligaste mån, att behålla det instrumentet.
Men då dyker frågan upp från vilket ögonblick ett vertikalt avtal hotar att verkligen störa marknaden och vara emot normala konkurrensförhållanden.
Jag vet, det är en något konstlad övning för att fastställa den gränsen, men någonstans måste man göra det.
Men man kan inte utgå ifrån, och där har vi en meningsskiljaktighet, att allt bör falla inom det gruppundantaget.
Vi tycker till exempel när det går mot en marknadsandel på 40 %, och det är en hel del, vem har en marknadsandel på 40 %?
Det finns inte många företag som har det, att då är det nödvändigt att titta på ärendet individuellt, så snart som möjligt, det är vi eniga om, men att man också samtidigt mer kritiskt kan sätta sådana situationer under lupp.
Jag vet, det finns en motsägelse i det.
Det är meningen.
Då har vi problemet om man skulle acceptera den principen - jag vet att det finns meningsskiljaktigheter om det - hur skapar man då samtidigt ändå tillräcklig rättssäkerhet.
Men vi kommer att vara tvungna att välja en effektiv politik som i fortsättningen tillåter oss att ingripa i situationer, där mindre företag hotas att bli offer, på ett effektivt sätt och inte genom en alltför komplicerad procedur för att ta bort fördelen med gruppundantaget.
Därför är jag tills vidare ändå snarare benägen att säga: för de stora fallen där man verkligen innehar reella marknadspositioner, och än en gång indikativt har vi angivit 40 %, där är det nödvändigt, där finns verkligen ett behov av att titta närmare på saken.
Men då, frun, är jag enig med er.
Förhoppningsvis kan vi då göra det på ett effektivt, snabbt sätt och det vill jag understryka, ni gjorde det också i ert förslag, behöver vi mer folk för att kunna göra det.
Vi kan inte sitta och titta på en enorm utveckling i konkurrenspolitiken inom allehanda sektorer och göra det arbetet med samma antal personer.
Det går naturligtvis inte.
Men jag är er mycket tacksam att ni också tagit med den punkten i ert betänkande.
Jag hoppas att budgetutskottet i detta parlament kommer att läsa det allvarligt och dra de nödvändiga slutsatserna av det.
Jag tror att jag är långt över min tid.
Jag är verkligen ledsen för det, för fru Thyssen har tagit upp en hel del andra aspekter i betänkandet och med rätta, och jag föreslår att vi fortsätter dialogen med er och de ledamöter i utskottet som är särskilt intresserade av frågan.
För självklart, den punkt som ni tar upp i ert betänkande, att tala vidare om det, att upplysa er om vilka slutsatserna kommer att bli, reaktionerna som vi har fått som nu nästan alla kommit in.
Jag ställer mig gärna till ert förfogande att efter sommarledigheten vid en tidpunkt som passar utskottet komma förbi och prata vidare om dessa angelägenheter.
Än en gång, mitt tack och mina gratulationer.
