# ID: svediakorp-gov480612
# author: Funk (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-07-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 464
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, herr kommissionsledamot, mina kära kollegor!
Jag kan ta det i all korthet.
Förordning EEG / 1765 / 92 uppstod vid 1992 års jordbruksreform och hade som mål att vidta marknadsingrepp i form av arealnedläggningar och andra åtgärder för att skapa jämvikt på spannmålsmarknaden.
I dag har jag fått i uppdrag av utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling att redogöra för att producenter, som tillämpar den allmänna regleringen, måste lägga ned en viss andel av sina odlingsarealer för att erhålla ersättning för jordbruksgrödor.
Ändamålet med denna åtgärd är att få en jämvikt mellan gemenskapens produktion och omsättningsmöjligheterna.
Vissa småproducenter kan ansluta sig till ett alternativ till arealnedläggningen.
Kommissionen är berättigad att på grund av denna förordning 1765 / 92 lägga ned upp till 17, 5 % av arealerna.
För närvarande tas en grundkvot på 5 % i anspråk.
Världsmarknaden kännetecknas för närvarande av låga bestånd, vilket är ett mycket troligt skäl till att man kom på idén att behålla denna kvot på 5 %.
Det är nu en gång så att man nådde en kompromiss i jordbruksrådet i juni 1997, vilken föreslår att nedläggningskvoten för utsädet skall ligga oförändrat på 5 % under budgetåret 1998 / 99.
Vid ett fastställande på 5 % är det dock nödvändigt att den föreskrivna höjningen med 1 % även vid eventuella transfereringar förblir oförändrad.
Problemet är som följer: Normalt kommer kommissionen med ett förslag hur hög arealnedläggningskvoten skall vara.
Detta förslag går till rådet och parlamentet.
Vid de senaste prisförhandlingarna för jordbruket rusade rådet åstad och fattade plötsligt ett beslut utan att invänta kommissionens förslag, nämligen att fastställa och även fortsätta med denna femprocentiga arealnedläggning.
Detta är naturligtvis inte korrekt, om man tänker på parlamentets försök - detta vill jag betona - utan den väg, som här föreskrivs, är egentligen en helt annan.
Detta bör också höra till undantagen och inte bli en regel.
Ändå måste jag ärligt tillstå att det naturligtvis har en fördel, för det hela går mycket snabbare nu.
Om vi antar arealnedläggningskvoten i dag, vet bönderna redan före skörden vad som väntar dem nästa år, vilka arealer de måste lägga ned.
Vi har följaktligen praktiskt taget satt upp ett hinder mindre.
Ändå uttalar jag mig naturligtvis för att rådet iakttar rätt förfarande.
Det bör vara ett undantag.
I detta fall skulle jag emellertid vilja tillstå rådet förmildrande omständigheter, eftersom vi därigenom kommer snabbare till målet, och bönderna vet redan på ett tidigt stadium hur många arealer som måste läggas ned.
På så sätt kan de också planera i motsvarande grad.
(Applåder)
