# ID: svediakorp-gov480596
# author: Brittan, Sir Leon (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-07-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,041
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, för det första kanske jag skall svara på det som herr Colom i Naval just sade.
Jag har inte en färdig plan för framtiden, men jag skall vidarebefordra hans förslag till mina kollegor som arbetar med frågan.
Jag skulle välkomna en grundlig analys av vårt förslag och lyckönskar herr Sarlis liksom herr Dell ' Alba, föredraganden för budgetutskottet.
Det nuvarande förslaget till ändring av Budgetförordning är avsedd att bygga en rättslig ram för några av huvudreformerna i budgetstyrning som vi inför inom ramen för initiativet SEM 2000.
De viktigaste frågorna som behandlas i förslaget är: förbättrad styrning av existerande budgetbemyndiganden och en närmare kontroll av arbetet med genomförandet av gemenskapsåtgärder som delegeras till externa organ.
Detta har poängterats av revisionsrätten under de två senaste åren inom ramen för dess årliga revisionsförklaring om gemenskapens årsredovisning.
Kommissionen och parlamentet ar uppnått nära överenskommelser vad gäller den största delen av det omfattande förslaget, så jag vill inte skapa ett missvisande intryck genom att koncentrera mig på åsiktsskillnaderna, men det måste jag oundvikligen göra.
Jag skulle vilja understryka att i huvudsak finns ett mycket stort mått av samförstånd.
Men det är min plikt att säga ett eller två ord om de punkter som vi inte är överens om.
Vad gäller ändringsförslag nr 7, artikel 22.4, fjärde stycke, avser den första viktiga punkten varje institutions rätt att delegera befogenhet för att genomföra budgeten - och detta har tidigare talare hänvisat till - i enlighet med sina egna interna regler om att delegera dessa befogenheter till generaldirektörer och, i tillämpliga fall, andra tjänstemän.
Jag vill understryka att just denna artikel endast avser delegering av befogenheter inom institutionerna och inte till myndigheter eller organ utanför gemenskapen.
Jag vill också nämna att utfärdande av underfullmakter till personal inte är någonting som sker informellt utan formella dokument undertecknas av de berörda generaldirektörerna, vilka själva tar fullt ansvar för varje utfärdande av underfullmakt efter att befogenheter delegerats till dem av institutionen.
För att förstärka formalian i sådana fall, vilket är rätt och riktigt, skickas en kopia av varje underfullmakt till revisionsrätten.
Av effektivitetsskäl, för att kunna klara av jobbet, måste kommissionen, som genomför 98 % av budgeten, kunna delegera befogenheter till 500 tjänstemän eller fler, varav vissa oundvikligen kommer att utöva ett visst mått av skön för sin institutions räkning.
Och det skulle inte vara praktiskt eller kostnadseffektivt att behålla alla de detaljerade besluten om genomförande av budget på den högsta nivån i institutionerna.
Därför har vi svårt att acceptera den delen av ändringsförslaget till artikel 22 som lyder: " Delegeringen av befogenheten att genomföra budgeten får aldrig ha som syfte utövandet av oinskränkt makt inom ramen för en gemenskapspolitik. "
Användningen av oinskränkt makt låter som om man ger en enorm makt till tjänstemannen, medan i själva verket en del av de saker som de måste fatta beslut om faktiskt täcks av ordet oinskränkt, men är i realiteten mycket teknisk och detaljerad.
Vi inser att en sådan bestämmelse är önskvärd i förhållande till delegering av befogenheter till organ utanför gemenskapen, och det fallet är täckt av ändringsförslag nr 20 till artikel 55.5, som kommissionen accepterar.
Jag skulle nu vilja gå till ändringsförslag nr 17, artikel 39, andra och tredje stycket om varje institutions rätt att inte ta hänsyn till styrekonomens nekande att godkänna eller attestera en utanordning.
För närvarande är den enda begränsningen av institutionens befogenhet fallet där det inte finns tillräckligt med anslag för att genomföra transaktionen.
Parlamentet har föreslagit att man lägger till ytterligare två begränsningar: för det första när styrekonomen anser att konteringen är felaktig och för det andra när man inte följer ett direktiv gällande offentliga arbeten eller tjänster.
Kommissionen inser till fullo betydelsen av en noggrann budgetdisciplin vad gäller dessa punkter, men kommissionen anser ändå att styrekonomen i sådana situationer måste kunna avge sitt omdöme objektivt genom att vägra att utfärda en attest.
I ljuset av styrekonomens beslut måste institutionen därefter ta sitt ansvar för att rätta till den uppkomna situationen, inklusive att lösa eventuella rättsliga tvister med tredje man.
Detta är institutionella beslut som hur som helst måste fattas inom ramen för tillgängliga anslag och, naturligtvis, rapporteras till revisionsrätten.
Så vi anser att lydelsen skall förbli som den är.
De få återstående punkterna är mer av teknisk natur.
Ändringsförslag nr 6 rör ett tidigare förslag om ändring av budgetförordningen Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (garantidelen), som nu snart är klart att antas av rådet som en A-punkt.
Ändringsförslag nr 12 innehåller en mening om återanvändning av mervärdesskatt som hämtats in från medlemsstaterna, som inte verkar stämma överens med det nya och, som jag förstår, överenskomna synsättet för hantering av mervärdesskatt såsom definierat i ändringsförslag nr 11 till artikel 27.
Ändringsförslag nr 21 handlar om upphandlingar och skulle kräva att anbud direkt omfattar alla uppgifter som krävs i ett fritt anbudsförfarande och skall i annat fall förkastas som oacceptabelt.
Om man skulle tillämpar detta strikt, skulle detta utesluta alla potentiellt sett fördelaktiga anbud av mindre tekniska anledningar.
Ändringsförslag nr 13, 15 och 19: kommissionen kan acceptera principen om ändringsförslag som stärker styrekonomens rätt att attestera åtaganden och betalningar genom stickprovsförfarande i lämpliga fall.
Vi anser dock att den existerande förordningen redan överensstämmer med stickprovsförfarandet och att ändringsförslaget bara skulle bekräfta en existerande praxis.
Vi skulle också vilja föreslå några justeringar av ordalydelsen av detta ändringsförslag, inklusive eventuella ändringsförslag om de detaljerade bestämmelserna om godkännande av åtaganden i artikel 38.1.
Det är ett långt och komplicerat förslag med många ändringsförslag och det är viktigt att inte förlora perspektivet.
Vi har kommit överens på alla punkter utom två viktiga, tre tekniska och en som krävde klarläggande.
Jag vill återigen uttrycka kommissionens tacksamhet för det nära och raska samarbetet med parlamentets utskott om detta förslag.
Vårt mål är att lägga fram ett reviderat förslag efter sommaruppehållet.
