# ID: svediakorp-gov480581
# author: Skinner (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-07-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 454
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, jag tackar herr Peter för det hårda arbete som han har lagt ned på betänkandet och som vi i utskottet vet inte har varit problemfritt.
Hursomhelst har han hanterat det väl och vi har gjort stora framsteg.
Aldrig förr har den sociala dialogen varit så viktig, åtminstone vad gäller att hålla den vid liv och vi kan se att den på många sätt hotas av människor som, tror jag, skulle föredra industriell anarki.
Om man tittar på Renaultproblemet, verkar det som om det har varit ett test av idén med social dialog, en social dialog som kanske aldrig testats så hårt förut.
Men det verkar som om de enda verkliga industriella, ekonomiska och sociala framsteg som har gjorts över decennierna har byggt på det faktum att det har funnits en relation, en hållbar - och verklig - relation baserad på de relationer som finns på arbetsplatsen.
Inte påhittade, inte sådana som verkar finnas bara för att fackförbund går samman, utan sådana som existerar för att fackföreningsfolk och verkliga företag som förhandlar på arbetsplatsen har haft den relationen och tar med sig den erfarenheten till förhandlingsbordet.
Det är absolut riktigt att dessa ekonomiska enheter fortfarande skall behålla sina relationer på gemenskapsnivå.
Vad gäller representation, åtminstone, har nyckelorganisationer som varit involverade på arbetsplatsen varit det på lång sikt och stärkt den sociala dialog som existerar.
Endast de organisationer som uppfyller de kriterier som kommissionen ursprungligen lade fast kan förväntas vara involverade.
Småföretagarorganisationer har en roll att spela, och det är klart att de måste ha en större tillgång och vara mer involverade, men inte enbart för att småföretag avvisar arbetsmarknadslagstiftning.
De måste fungera som en verklig partner vid bordet.
När Öst- och Centraleuropa går framåt med stormsteg är det också mycket sant och lämpligt att vi söker bereda dem observatörsstatus och engagemang runt bordet, för att möjliggöra en effektiv förändrings- och anpassningsprocess.
Det är också sant att vi har haft mycket litet engagemang i Förenade kungariket kring den sociala dialogen.
Detta har också ändrats.
Herr Macartney har nu utnämnts till minister för den sociala dialogen.
Det är bara rätt och riktigt att jag nämner det här.
Herr Peter har också rätt när han strävar efter reformer i det ständiga sysselsättningsutskottet och en ökad roll för parlamentet.
Men, kommissionsledamot, en fråga till er kanske.
Eftersom vi har en social dialog, vilken kunskap har vi om arbetsmarknadsrelationer i Europeiska unionen och vilka särskilda skydd och institutionella anordningar krävs för att garantera att arbetsmarknadsrelationer går framåt inom hela Europeiska unionen?
