# ID: svediakorp-gov480571
# author: Menrad (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-07-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 563
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, herr kommissionsledamot!
Peter har utarbetat ett utmärkt och översiktligt betänkande om kommissionens förslag till den sociala dialogen.
Mina hjärtligaste gratulationer!
Diskussionen om båda dokumenten visar att Maastrichtfördraget öppnar ett nytt kapitel i den europeiska socialpolitiken.
Storbritanniens anslutning i Amsterdam till avtalet om socialpolitiken förstärker denna utveckling.
Till att börja med stod koordineringsregler för den sociala säkerheten av säsongsarbetare och minimistandarder för arbetsskyddet i förgrunden för den europeiska socialpolitiken.
Båda politiska fält - arbetsskydd och socialförsäkringar - utgör också början på den nationella socialpolitiken.
Där tillkom sedan idén att arbetstagaren måste medverka i ett kompanjonskap och kunna vara med och forma samhällspolitiken.
I denna utvecklingsfas befinner sig för närvarande Europeiska unionens socialpolitik.
Jag nämner direktivet om europeiska personalråd, vilket för övrigt skulle ha misslyckats utan den sociala dialogen mellan den europeiska fackliga landsorganisationen och Europeiska sammanslutningen av industri- och arbetsgivarorganisationer (Unice), eller utfrågningen enligt socialpolitikens avtal.
Enligt detta avtal är det dessutom möjligt med överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter, som under vissa omständigheter till och med genom ett rådsbeslut övergår i europeisk gemenskapsrätt, vilket föräldraledigheten är ett exempel på.
Därvid är det givetvis av stor betydelse, vem som kan delta i den sociala dialogen.
1993 utvecklade kommissionen en representativitetskatalog för de organisationer som deltog i lagstiftningsförfarandet.
Om man på denna väg skapar en europeisk arbetsrätt, berörs inte minst små och medelstora företag, som sysselsätter en majoritet av arbetstagarna i Europa.
För deras skull är det nödvändigt att snabbt aktualisera katalogen över de representativa organisationerna.
Vi förväntar oss ett motsvarande nytt förslag från kommissionen så snart som möjligt.
Det är bakgrunden till att vi kräver en separat omröstning för moment 16 i betänkandet och vill stryka den del, som kommer att innebära en försening.
I princip är vi för kriteriet av ett frivilligt medlemskap i de förbund som får delta i den sociala dialogen, men vi är också för en specialreglering till förmån för mönsterlandet för arbetsmarknadens parter, Österrike, dvs fullt deltagande av Österrikes offentligrättsliga handelskammare.
Detta kommer min kollega Pirker att berätta mer om.
För att precisera våra ställningstaganden föreslår vi i ändringsförslag 3 att parlamentet uttryckligen skall hänföra sig till sitt betänkande Reding från maj 1994.
Där definieras inte bara begreppet representativitet klart och tydligt, utan här kräver man också eftertryckligt att kommissionen bygger upp förbindelsestrukturer mellan alla representativa organisationer för arbetsmarknadens parter.
Den sociala dialogen är ett uttryck för subsidiaritetsprincipen.
Därför varnar jag Er för att vilja ge de praktiker som där företräds allt för många officiella råd, vad de måste göra.
De vet det för det mesta bättre själva.
Denna tendens kommer till uttryck i några ändringsförslag, som vi kommer att förkasta.
Om tvekan råder innebär subsidiaritet förtur för den mindre enheten, men ibland vid tvekan även förtur för regleringarna från arbetsmarknadens parter gentemot statliga lösningar.
Det är viktigt att arbetsmarknadens parter utnyttjar de möjligheter, som Unionsfördraget erbjuder.
Jämfört med de statliga institutionerna och gemenskapens institutioner kan de komma med mer sakuppgifter för att bemästra socialpolitiska problem.
Lika viktigt är det att kommissionen sysselsätter sig med ett nytt förslag till den sociala dialogen.
I denna bemärkelse vill vi anta Peters betänkande.
