# ID: svediakorp-gov480570
# author: Van Lancker (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-07-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 416
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Kolleger, kommissionär, jag skulle vilja gratulera föredraganden till hands utomordentliga rapport och jag skulle också vilja tacka kommissionen för faktumet att detta meddelandet inbjuder oss till att föra en bred debatt om den sociala dialogen.
För, trots Amsterdamfördraget och till och med trots detta meddelande skulle jag säga, förblir platsen för denna sociala dialog på europeisk nivå såväl mellan de olika expertområdena som sektorerna allt utom tydlig.
Emellertid är ett uppklarande där absolut nödvändigt.
Jag vill dra fram tre viktiga exempel: för det första, i november anordnar det luxemburgska ordförandeskapet ett extra toppmöte om arbetet som äntligen kan bli början till en europeisk sysselsättningsstrategi.
För mig är det tydligt att det måste beslutas att i framtiden använda produktivitetsökningar i första hand för att skapa jobb och arbetsgarantier vid måttliga lönekrav.
Men det betyder också att de europeiska arbetsmarknadsparterna måste engageras.
Jag är övertygad om att i framtiden måste löneavtal och sysselsättningsavtal ske på europeisk nivå inom ramen för den ekonomiska och monetära unionen.
Samma sak gäller för övrigt också för arbetsorganisation och arbetstidsförkortning.
Det fortsätter att vara mycket otydligt hur arbetsmarknadens parter nu kan spela en roll inom ramen för den europeiska sysselsättningsstrategin.
Det är för övrigt karakteristiskt att det luxemburgska ordförandeskapet inte har ställt någon officiell begäran till arbetsmarknadens parter att till exempel utarbeta ett europeiskt ramavtal till vilket de också knyter bindande engagemang.
För det andra, Amsterdamfördraget lämnar verkligen många frågor öppna när det gäller giltigheten eller innebörden i avtal som ingåtts i den sociala dialogen.
Det finns dock tillräckligt med anledningar för att klara ut relationen med rådet.
Vad skall till exempel ske om rådet inte accepterar ett avtal som ingåtts av arbetsmarknadens parter.
Är det logiskt att rådet då ensamt kan förkasta ett sådant avtal utan att det finns en procedur som anger vad som skall ske sedan.
Jag stöder föredraganden i hans fråga och i hans oro om faktumet att Europaparlamentet inte är inblandat.
Jag hade också velat säga något, kolleger, om bristerna i den sektoriella dialogen, men jag ser att jag saknar den tiden.
För mig har det ändå blivit pinsamt tydligt, med anledning av fallet Renault, att också i den sektoriella dialogen måste många bindande avtal ingås, och jag hoppas helhjärtat att kommissionen skall ta detta meddelande för att under de kommande månaderna komma med konkreta och bindande förslag.
