# ID: svediakorp-gov480522
# author: Soulier (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-07-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 310
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, jag skall försöka spela upp lite andra tongångar.
Europeiska folkpartiets grupp kommer inte att rösta för denna resolution.
Naturligtvis fäster vi, liksom all våra kolleger här, stor vikt vid de mänskliga rättigheterna och förnekar inte att brott mot dessa är allvarligt.
Vi bör dock inte ta udden av det starka budskap vi skall sprida, genom att i tid och otid brännmärka alla handlingar i världen som kan ifrågasättas.
Vad gäller Tunisien är förevändningarna som läggs fram i resolutionen tunna och bevisen svaga.
Den tunisiska regeringen skulle ha stört, hindrat en persons fria rörlighet och möjlighet att delta i ett icke institutionellt möte i Bryssel.
Visserligen fruktade man att en av de som kom, alla hindrades alltså inte, inte skulle kunna vända tillbaka till sitt land.
Men man måste lägga fram bevis!
Och slutligen skulle en tunisisk medborgare ha hotats.
Och detta är alltså nog för att vi inte skall rösta för denna resolution, men dessutom, och framför allt, beror vår vägran att ifrågasätta Tunisien av det faktum att det skulle finnas åtskilliga andra anklagelser eller fördömanden att anföra mot vissa grannländer till Maghreb vars tragiska öde skakar oss i dag.
Proportionerna är snedvridna mellan eventuella hinder för personers fria rörlighet, eller till och med ett skrämskott, och de tusentals kroppar som ohyggligt lemlästats och spritts över Algeriets jord.
Vem talar om det?
Varför åser vi i tysthet detta drama?
Man kunde vänta sig att man diskuterar det sistnämnda men plötsligt skyller man på något annat som inte på något sätt hotar stabiliteten, som varken i dag eller i morgon skulle kunna hota säkerheten i Europa eller på den afrikanska kontinenten!
Därför uppmanar vi kammaren i dag att vägra fördöma Tunisien.
