# ID: svediakorp-gov480500
# author: Günther (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-07-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 271
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, mina mycket ärade damer och herrar!
De rapporter som når oss från Kenya är verkligen allt annat än tillfredsställande.
Jag vill emellertid fastställa tre saker och rikta tre frågor till oppositionen.
För det första: Jag har intrycket av att de förändringar som inträffade i Centraleuropa i början av 90-talet, nu först delvis når tredje världen, nämligen en förskjutning av de block och regimer, som då för tiden var fast förankrade, och ingen vågade rubba eller hysa några tvivel om att de var demokratiskt legitima.
Dessa är i dag efterfrågade.
För det andra: En opposition är inte från början en demokratins beskyddare.
Låt oss hoppas att situationen inte är liknande som den i Kongo / Kinshasa.
För det tredje: Vi måste se upp att gatuslakter och demonstrationer inte blir till något självändamål, som senare - när det har inträffat, som folket stred för - inte längre går att bromsa.
Nu till mina tre frågor.
För det första: Regeringen förebrår oppositionen för att de inte kallar till några möten - vilket vore möjligt enligt gammal rätt och som ju härstammar från brittisk kolonialtid - för att i utlandet väcka det intrycket att deras mötesfrihet fortfarande hindras.
Stämmer det, eller har kommissionen någon information om detta?
För det andra: Hur är det med oppositionens beredskap att avstå från våld, när de författningsändringar som är förkunnade inträder?
För det tredje: Vad överväger kommissionen för att förmå president Moi att i realiteten verkligen snabbt tillkännage författningsändringarna?
