# ID: svediakorp-gov480488
# author: Manisco (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-07-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 312
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, detta parlamentet hävdar att det är en fyrbåk av förnuft och medkänsla i dagens brutala värld, men det verkar som om det är blint vad gäller brott mot mänskliga rättigheter i Amerikas förenta stater.
Motsatt verkar det som om amerikaner väljer ledare som anser att de ärade ledamöterna i detta parlamentet är för dumma för att inse sanningen, för moraliskt döva för att höra den och för fega för att höja sina röster mot den.
Fallet med Joseph O ' Dell, en troligen oskyldig man som dömdes till hängning i den suveräna staten Virginia, ger oss en chans att bevisa att de har fel, hoppet att våra röster kommer att höras och rädda hans liv, drömmen att vår gemensamma resolution kan börja vända den hänsynslösa trenden mot det rättsliga mordet av tusental.
Vad vi har framför oss är en utomordentlig fas av rutinmässig terror, genomgripande slöhet när det handlar om mänskliga rättigheter.
Aldrig förr har vi i en västerländsk demokrati hört en sådan tystnad, en sådan tomhet.
Debatten om dödsstraff - när de nu har en i USA - handlar om vilken form som är den mest humana: gas, hängning, giftinjektion eller elektriska stolen.
Nu räcker det.
Vi måste försöka hämta tillbaka våra amerikanska vänner i den mänskliga familjen på något praktiskt sätt, kanske genom att uppmana miljontals europeiska turister att bara besöka de få stater som inte har dödsstraff: Vermonts snö i stället för Virginias böljande kullar, New Englands stränder i stället för Floridas palmer.
Vi borde försöka allt för att påminna amerikanerna om poetens odödliga ord: " Varje mans död förminskar mig, ty jag är engagerad i mänskligheten och frågar därför aldrig för vem klockan klämtar, den klämtar för dig. "
