# ID: svediakorp-gov480382
# author: Dell'Alba (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-07-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 439
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, herr vice ordförande Marín, kära kolleger!
Detta betänkande, som utan tvekan är mycket viktigt, kommer efter en lång undersökning som äntligen har påvisat de brister som förekommit i samband med genomförandet av Meda-programmen.
Jag önskar bara att man i all denna upphetsning inte glömmer bort att samma stränghet och samma precision i analysen är nödvändiga för att vi skall förstå om det kanske är systemet som helhet som inte har fungerat.
Jag har alltid hävdat att kommissionen inte bör anställa en enda tjänsteman mer än vad som krävs, att det är nödvändigt med disciplin, att man måste kontrollera förutsättningarna även i kategori C. I stället anförtros alla dessa program, PHARE, TACIS, etc, som man alltid begär att kommissionen skall ta ansvaret för, till externa konsulter.
Det speciella fall som vi här diskuterar är med andra ord inte ensamt.
Jag undrar om vi inte har kommit fram till det ögonblick när vi måste säga stopp!
Låt oss se detta exempel som ett typfall när det gäller en verksamhet som sprider sig och som gör att kommissionen måste lägga ut på entreprenad och underentreprenad och i allt högre grad lita till externa företag, inte bara när det gäller genomförande av olika projekt, utan till och med när det gäller att utarbeta vitböcker eller grönböcker eller annat.
Det är riktigt att de funktionärer som har begått oegentligheter skall straffas och att eventuella felaktigheter skall beivras.
Men om grundprincipen är sanktionerad av interna regler och av befästa rutiner, till och med av det ekonomiska regelverket, och det var därför den ansvariga tjänstemannen eller de ansvariga tjänstemännen vid genomförandet av det ena eller andra programmet ansåg att de betedde sig rätt när de placerade representanter för de stora företagen, representanter som skulle fungera som konsulter eller hantera fonderna, inne i de organ som skulle besluta om projekten, och till och med ansåg att detta var normalt när det gällde projekt med tredje land, så är det uppenbart att problemet finns att söka högre upp och att det är nödvändigt att ta itu med det.
Men den befogade kritiken när det gäller personer bör i viss mån ses som en självrannsakan.
Genom att genomföra denna självrannsakan kan vi förstå om den linje vi valde i det ena eller andra projektet verkligen var den rätta, även med tanke på att vi, enligt min mening, inte ger kommissionen tillräckliga personella resurser för att på egen hand kunna hantera denna typ av program.
